Liten blir stor- eller blir dom det någonsin

Fredag, LEDIG, underbart. Man uppskattar lediga fredagar mer om man brukar jobba dom annars, visst man får in en vana att fira helg vilken måndag eller onsdag som helst men det är något visst med att få vara ledig när alla andra också är det. Liksom fira lite helg på något sätt.
Claes uppskattar ju helgerna kolosalt mycket eftersom han jobbar ( som dom flesta alla andra) måndag till fredag, men det har han inte alltid gjort, innan jobbade han två dagar ena veckan och tre andra, så rullade det på, det var när han jobbade natt. Ett tag hade han lite blandade turer fram och tillbaka, hans jobb har haft fler scheman än jag gjorde skisser på sommar scheman dom senaste tre åren..... Hel snurrigt.

I denna skrivande stund är min lilla syster och hennes sambo på väg ner hit i bilen. Med dom finns också deras hundvalp Nala och i min lilla systers mage finns Alexanders kusin...eller kusiner.....

Det ska bli jätte kul att träffas igen, det är fyra år sedan vi sågs och även om tiden går jätte snabbt så känns det som att tiden ändå står stilla på ett annat sätt.

För mig är hon ju fortfarande liten. För mig är hon den där lilla troll ungen som gick med tummen i munnen och tittade upp med sina stora bruna ögon och följde efter överallt var man än gick. Gärna med en kattunge under ena armen och ivrigt lockandes på hunden. En liten troll unge som stod och grät förtvivlat när pappa slaktat första grisen( hon var medveten om alltså, det hade ju varit fler innan det...) som vägrade äta kött hur länge som helst efter det och som levde på ost och potatis.
Som skulle flytta hemifrån när pappa slaktat kalkonerna, det var ju hennes kompisar och hon vägrade äta kalkon efter det ( det gör hon fortfarande inte om det kommer hemifrån gården)
Samma unge som stod och bönade och bad om en ko.... (alla andra flickor vill ha en häst, UTOM Petra som ville ha en ko...)

När jag var liten flyttade min pappa och hans nya fru samt deras fyra barn ( mina halv syskon) ut på landet, till pappas rötter så att säga, jag bodde kvar i stan med min mamma och tillbringade bara viss tid på landet, ni vet det där klassiska varannan helg och vissa veckor på loven...
På denna gård fanns, katter,hund, grisar, får, kalkoner, hönor, hästar så Petra vägrade förstå varför vi inte kunde ha en ko också, för det var ju vad hon önskade sig mest av allt.....
Var jul och var födelsedag stod det en ko på hennes önske lista hur länge som helst, än idag vill hon ha en ko om hon skulle flytta ut på landet igen......

Jag är tolv år äldre än henne så för mig känns det hel lustigt att min lilla syster ska bli mamma...... att hon ska bli stor helt plötsligt, för jag bara kan inte se henne som stor, som vuxen.
Är det så det är för föräldrar också, att man blir aldrig riktigt stor i sina föräldrars ögon?
Ska jag bli lika dan mot min egen när han är 18 år och myndig.... ska jag fortfarande se den lille killen som kom uppkrypandes och somnade i knäet när han var liten då?

Själv var jag givetvis vuxen och redo för allt vad den vuxna världen innebar redan vid ca 13 års ålder!! Det var annorlunda med mig så klart :))

Men helgen ska bli vansinnigt rolig och jag återkommer efter helgen med svaret på om hon blivit stor, eller om hon fortfarande är liten för mig.

Njut av sommar värmen, här öser det ner.... men det är varmt! Vi hörs!!