Nu andas jag igen

Anti klimax, det kanske kan vara ett passande ord för hur påskdagen känns. Här har man laddat och laddat upp för denna helg med allt vad det innebär, man har förberett sig på att få rejält ont i fötterna efter att ha gått fram och tillbaka i 12-14 timmar utan att sitta en enda gång, man har fått kramp i kinderna när man övat in sitt världs trevliga leende och övat på att le fast man får bitande kommentarer och ilskna blickar från mindre trevliga gäster. Så när man väl kliver in på jobbet är man så förberedd man kan bli, tror man.
Jag var det i alla fall i fredags på den nya krogen jag ska vara på, det är en helmysig krog med en lugnare stämning och lugnare gäster, det är inte fullt så avancerat som vi har i Brantevik.
Där var jag ju lördag och söndag, från tidig morgon till mitt i natten, tuffa dagar med massor av folk.
Där fick jag beviset på att man aldrig kan vara fullt förberedd. För när dörrarna öppnas kastas man in i ett virr varr av kaos och evigt spring känns det som. Det är roligt, tro inte jag menar något annat, för det känns att man lever och man har så roligt med alla gästerna som är trevliga, tacksamma och gulliga, det väger nästan upp alla dom som inte är fullt så trevliga eller gulliga och rent ut sagt otacksamma för att man faktiskt slår knut på sig själv för att kunna hitta dom ett bord och man pusslar och flyttar runt på dom som redan beställt, det är ju ändå fullbokat, men man vill ju så gärna kunna ge dom två i dörren ett bord dom med, och när man gör det så har dom mage att klaga på bordets placering och ifråga sätter varför dom inte får det bästa bordet vid fönstret. Ja just det bordet som står uppdukat för 5 personer med en lapp om beräknad ankomst och gästens namn......
Alltså då blir man så trött, och man blir så förbannad för det spelar ingen roll vad man än gör för sådana gäster, dom är aldrig nöjda i vilket fall.
Men så är det ju, det finns ju alltid sådana.
Påskafton var Claes Malmberg med sin familj och åt lunch hos oss, där var en familj som var tacksamma och glada för att man tog sig tid att ordna ett bord åt dom mitt i rusningen och att man ordnade maten efter bästa förmåga till deras önskemål. Då är det roligt att anstränga sig lite extra fast det tar lite extra tid.

Inne i matsalen blir det hur varmt som helst på kvällen, alla tända ljus och massor av folk och inga öppna dörrar eller fönster. Så vi öppnar en dörr bakom oss i baren för att få in lite frisk luft och för att kunna få andas när vi springer där och hämtar vin, vatten och annan dryck. Det innebär att man står i drag där...

Så idag är jag knall förkyld!!!!

Som ett brev på posten. Urtrist. Pratade med min arbetsgivare innan i kväll om ett jobb och då konstaterade hon att jag skulle bli hemma imorgon och ta en dag för henne i stället när jag var kry igen... låter väl vettigt va, för usch vad läskig man känner sig när man snorar och hostar, nyser och känner sig allmänt sunkig bland mat och gäster. Nix urläskigt, då gör jag mig nog bättre här hemma i soffan och i tvättstugan. Under en filt eller sorterandes tvätt.

Funderar på att ligga steget före inför morgondagen.... kanske skulle gå på tvätt jakt redan ikväll.... jaga upp alla förskrämda strumpor och andra plagg som så lätt gömmer sig, men å andra sidan är det väl inte någon större idé för det kommer väl nya under natten..... nä varför frångå en vana och inövad rutin och förstöra överraskningen imorgon över hur många plagg man kan hitta under sängar, under möbler och under soffor.......

Idag var det snö i Motala, och i Stockholm, det vet jag för jag har pratat med människor från båda ställena..... usch vad depprimerande, här sken solen för en timma sen, det är jag glad för. Njut om ni kan, och var det någon som såg påskharen????????
Vi hörs!!