Tvätt städ och barn

Solen lyser lika fint idag som den gjorde igår, dock inte lika varmt tycker jag mig ana. Tillräckligt för att jag hängt ut alla täcken idag med och vädrar loss det här hemma men inte tillräckligt för att jag ska vilja sitta stilla ute för länge, det blir snabbt lite kyligt trots den härliga solen.
Jag tycker mig märka på nästan alla att solen påverkar och höjer humöret på dom flesta, på dom som det inte gör det är det nog något annat som ligger bakom, för annars är solen en riktigt humörs höjare tycker jag.
Idag tvättar jag, som alla andra tisdagar. Tisdagarna är vår dag i tvättstugan, vi är sex lägenheter/hus som delar en tvättstuga så vi har en dag var, funkar ganska bra det är ju bara att byta sins emellan om det skulle vara något. Så idag åker allt som råkar ligga ivägen eller skymtar förbi i tvättkorgen och ner i maskinen.
Men visst är det mystiskt, hur mycket jag än plockar, letar sorterar så kryper det alltid fram några små förargliga plagg som skulle tvättats när dagen är till ända.
Några strumpor som inte dresserats tillräckligt bra för att själva hoppa i en förbi passerande tvätt korg eller en tröja som på något hel skumt sätt skrynklat ihop sig mellan två dynor i soffan eller längst in under en säng.
Sonen ser givetvis lika förvånad ut var gång som jag ligger och ålar på golvet för att sen dra fram diverse klädesplagg och saker under sängen. Han har självklart ingen aning alls hur dom kommit dit, det är nog något väldigt lokalt inne i hans rum det här med kläder som får ben och leksaker som bara ger sig iväg från sina ställen och placerar sig lite där dom vill.
För hur det än är, fast jag frågar 20 gånger om han kollat igenom sitt rum efter mer tvätt känner mamma radarn av ( eller är det den kvinliga helt enkelt) att där garanterat ligger minst en strumpa och en tröja på något väl gömt ställe. Så när frågan är ställd den där sista irriterande tjugonde gången stegar jag in där och helt enkelt kollar själv, fattar egentligen inte varför man inte gör det direkt, man hade ju sparat så mycket tid och irritation på det sättet.
När man sen fiskar upp och fram dom gömda hur skumma kläderna ser han lika förvånad och paff ut var gång, varenda vecka, varje tisdag. Snacka om Tisdags fenomen.
Innerst inne hoppas jag väl att han någon gång faktiskt ska kunna hitta dessa sakerna själv men fram tills dess antar jag att jag kommer tjata och sucka, som en mamma ska.... enligt alla konstens regler.
En dammsugning och sprayning av samtliga gröna växter, vattning och ansning av dåliga blad och sen ser fönstren trevligare ut igen. Vattnar krassen i köket som vi sådde igår, det har redan kommit ut en massa små groddar ur de flesta, eller svansar som Alexander kallar dom. Han äter inte krasse men tycker att det är rasande roligt att så dom och se hur det växer, på det sättet är ju just krasse tacksamt eftersom det går så fort.
Strax efter ett kom lille gudsonen, pigg och glad som ett yrväder satte jag honom i vagnen och tog en snabb prommenad och postade lite brev och gjorde ett ärende till skolan.
På vägen hem hämtade vi upp hans storasyster som var klar hos frissan och sen gick vi hem allihop.
Dom stora barnen leker nu, och den minste sover, därav min stulna dator tid, för hur det än är så kräver en ettåring sin tillsyn och uppmärksamhet.
Så att tro att man skulle kunna få sitta här i lugn och ro när han är vaken.... tja det kan man ju tro...
Hoppas ni fått skön sol på näsan idag, njut så länge ni kan. Vi hörs!!!