Ett lätt illamående

Jag skriver om igår fast idag, jag gillar egentligen inte att komma en dag efter och skriva om går dagen, varför vet jag inte, antar att det är för att jag alltid skrivit samma dag eller inte alls om den dagen. Men jag tänkte faktiskt skriva igår, min tanke med hela bloggen här på blogspot var ju att skriva lite varje dag, om än bara några få rader.
Igår var en dag som försvann.
Efter lämningen på skolan gick vi våran morgon runda då med sällskap av tre andra hundar så det var jätte trevligt. När vi kom hem inväntade vi Liam som skulle vara hos oss medans Linda åkte upp till hästarna och sen var tanken att hon skulle jobba i tre timmar bara, då skulle han vara hos sin mormor som även är hans dagmamma. Men lill killen hade lite feber, han var snuvig och två framtänder skymtar tydligt under tandköttet så jag behöll honom här, jag tyckte så synd om honom att behöva vara ledsen när mormor inte kan ge honom allt det som han ville nu när han var lite små sjuk, visserligen bara av tänderna men ändå.
Så dagen försvann i ett litet yrväder som lekte, sov och tillbringade massor av tid med att mysa och kela.
Sen vid två när Linda hämtat honom åkte vi till Daniel och Ingela. Claes och Daniels mamma och man hade kommit ner från Motala och hade deras kusin barn med sig som är två år äldre än Alexander. Nisse.
Vi fikade och pratade en stund på efter middagen och sen gick vi hem igen en sväng.
För att gå tillbaka ett par timmar senare igen, då var det middag och efter som Ingela faktiskt fyllde år så var det ju en födelsedags middag. Allt som allt sex vuxna och fem barn, åt massor av tacos. Undra varför man aldrig kan äta tacos normalt. Varför kan man inte helt enkelt bara sluta äta och framför allt varför tar man upp mer mat när man egentligen är så mätt att man känner hur illa måendet stiger och hur man börjar känna en lätt panik känsla över hur man ska få luft. Ändå fortsätter man lite till.
Det gjorde jag igår också. Bara för att bli helt knäckt när sedan det dukades fram kladdkaka och en stor skål marrängswiss. Det var då jag insåg att illamåendet var ett faktum.
Ja för precis så illa är det, det kvittar hur mätt jag är, jag får sådana där sjuka tvångstankar om att jag måste ha en liten bit kladdkaka, en liten skopa marrängswiss och så två koppar kaffe för det är ju trots allt så himla gott. Och jag kan bara inte förmå mig till att säga nej tack och luta mig tillbaka och låta alla tacosen sjunka.
Nej in med nästa lass och så sköljer vi ner det med lite kaffe och sen känner man sig verkligen som en levande stor cementblandare. För ungefär så känns det när allt mat intag är över. Det landar liksom som en stor tung klump i magen och drycken man intagit lägger sig ovanpå och skvimpar runt lite. Vid för häftig rörelse eller för djupa andetag börjar cementblandaren röra på sig och det är inte med några smidiga övergångar när allt snurrar runt där inne i trumman, nej det känns för var rörelse och vart andetag är belagt med en fundering på om det inte bara vore enklare att lägga sig ner och dö.
Kvällen blev trots allt inte så sen, vi var hemma halv elva ungefär och då slängde vi in ungarna i säng Alexander hade redan sovit en liten stund då hemma hos Daniel och Ingela.

Idag ska vi umgås jag vet inte rikgtigt än hur planerna ser ut om vi ska göra något speciellt men det löser sig väl efter hand antar jag. Dom åker ju tillbaka imorgon så det blir ju kort men intensivt!!
Det blåser som sjutton här nere idag i alla fall, så några ute aktiviteter känns inte alls aktuella...
Hoppas ni inte blåser bort, vi hörs!!