en vardag som alla andra

Härlig dag,

2007-06-06T11:31:00.000-07:00

Jag är urkass på att få ihop en blogg med ett jämt flyt. Japp jag erkänner denna synd direkt och kan bara beklaga.
Men är det inte fler än jag som börjar få blogg avstånd, distans till datorn över lag och inse att den värld som är innanför husväggarna kommer längre och längre bort. För nu när solen skiner, fåglarna kvittrar och det är varmt och skönt, ja då vill man helt enkelt inte vara inne eller hur?
Idag är det sveriges nationaldag, den har jag firat med att jobba, jag hade ett lunch pass idag och det var väl allt annat än ansträngande med tanke på att det var nog många som inte fått kläm på det där med en ledig dag mitt upp i alltihopa, alla andra helger är det full fart och massor av folk, idag ekade stan tom och visst några förvirrade och förskrämda turister seglade in genom dörren, lika många hade kommit fel som rätt.
Så efter mitt icke alls så ansträngande arbetspass gick jag hem och bytte om till en vit somrig kjol och en knall rosa piké tröja, jag kände mig ursomrig när jag drog på mig ett par sandaler och knallade iväg upp till min svåger och svägerska för att hämta hem barnet.
Claes hade lämnat av Alexander där uppe när han for till jobbet, dom håller på för fullt och bygger en carport så dom hade att göra och var bara glada åt att han kom upp så han kunde leka med deras son på snart 3 år, det är klart att det är inte lätt att aktivera en tre åring bland alla brädor, verktyg och stegar.
Så när jag kom upp var det full fart, efter lite snack, en kopp kaffe och glatt stärkt av det soliga varma vädret högg jag tag i en pensel och drog mitt strå till stacken.
Jag målade kort sidorna på brädor och ändarna, ett pilleri jobb men jag gillar att måla så mig gjorde det ingenting. Solen sken ju så det var hur skönt som helst att sitta där på gräsmattan och måla.
Ingela min svägerska doppade ändarna som skulle vara ner mot marken i linolja och la dom på tork, dom ska målas imorgon, medans Daniel min svåger fått det otroligt spännande jobbet att såga till brädorna.
Daniels och Claes kusins man är nere från Motala och hjälper till att bygga denna carport, han är yrkes snickare/ byggare och ja jag vet inte allt han är så det blir ordentligt gjort och han hade ju med sig en attans massa verktyg, bla då denna såg som givetvis då är en sån där stor klinga på ställning, äh, för sådana som är insatta i det så fattar dom nog vad jag menar.
Daniel var hur nöjd som helst med att få såga på denna maskin och sen langa upp brädorna till Mårten som satt uppflugen på taket och spikade i dom med en spik pistol. Allt var väldigt effektivt och gick jätte smidigt, med lite tur så är carporten klar om några dagar, ja om man inte räknar med all målning.

Jag sitter bekvämt bakåt lutad i en brasse stol på våran balkong och skriver den här bloggen idag, känns lite lätt avslappnat och lagom slappt.
En kopp kaffe och så sena kvälls solen som tittar fram mellan balkongräcket.
Mina solroser växer så det knakar, dom är halv vägs upp mot räcket nu och ja, jag har ingen aning om hur höga dom tänker bli, har en svag aning om att jag vill minnas att dom kan bli upp till två meter höga..... ganska läckert i en balkonglåda! Solrosorna trängs tillsammans med persiljan och gräslöken, jag trodde inte det skulle komma några örter i den lådan så jag pillade ner lite solros frön, och så vips så kom allt på en gång, så nu är det jätte grönt och fint där!
I en annan balkong låda har socker ärtorna kommit upp dryga fem centimetrar nu, man ser bladen på dom och Alexander väntar med förväntan på att där ska bli ärtor så han kan äta direkt från plantorna. Det kommer nog jag också att göra.... antagligen mest jag.... men jag säger att jag sår dom till barnet, för det var ju han som ville det....
Imorgon ska jag upp på sjukhuset och ta nya prover, igen, hoppas dom är ok, min doktor ska ringa mig på fredag, jag försöker tänka att jag är frisk nu, även om jag vissa dagar känner tydligt av brist/ överdosering på medicinen. Det är ett litet helsicke att ställa in den där medicinen rätt. Det svajar upp och ner hela tiden. Men nu hoppas jag den ska stämma. Det känns nästan så i alla fall.

Njut av sommaren, jag tror bestämt den är här nu, imorgon eftermiddag har jag starka planer på att ge mig iväg till stranden, så antagligen är det jätte molnigt då :)
Sola på! Vi hörs en regnig dag!

Helgen som svischade förbi

2007-05-28T06:19:00.000-07:00

Helgen har förflutit i en rasande hastighet, det har det väl en benägenhet att göra när man har trevligt och absolut inte vill att det ska gå snabbt eller hur?
Min lillasyster och hennes sambo kom fram vid halv nio tiden i fredagskväll, vi ägnade kvällen och halva natten åt att prata, ta igen alla förlorade år och bara umgås. Underbart!!
Gravid som hon är och lilla syster så fick hon bestämma kvällsmaten, det blev således röda pölser, rostat bröd som sig bör och alla div tillbehör till denna delikata festmåltid :) strunt samma, hon var glad och påstod att röda pölser skulle man äta i skåne eller i danmark. Kanske har hon en poäng där...
Lördagen ägnades åt springa en sväng på stan och kolla in loppisen samt äta en stor glass i hamnen, också enligt hennes önskemål. Vädret var soligt och varmt så vi njöt verkligen av dagen, när vi kom hem igen så tog jag och Petra med oss två chips skålar in i druttens rum där hon och Andreas camperade och la oss för att se en film och mysa tillsammans. Tja det tog väl ungefär en så där långa envisa tjugo minuter innan vi sov i kapp båda två där inne *LOL* lika trötta och lika nöjda med att sova bredvid varandra.
På kvällen gick vi ner till en restaurang som ligger alldeles nere vid havet och skulle pröva deras väl annonserade grill buffé.
När jag ringde för att boka bord frågade jag även vad som fanns på denna buffé och fick flera olika köttsorter och en massa annat som svar på den frågan, det lät jätte bra och urgott.
För 179 :- per person så fick man sen äta så mycket man ville av buffén och så länge man ville.
Ja det var ju lättare sagt än gjort..... där stod en stackars kock. Och han grillade för det första inom hus, på det där grillbordet för brinnande livet, där sprang tre stackars servitriser som inte hade en aning om vad dom pysslade med och så var matsalen full satt....
Ja då kan det bara bli kaos eller hur? Dom där stackars kött faten ekade konstant tomma och han hade inte en chans att hinna med och grilla ikapp allt kött som fattades, så fort han satte fram ett nytt fat så stod hela restaurangen i kö och givetvis så var det då bara dom typ fem sex första som fick kött, sen var det slut igen.... för alla passade ju på att förse sig när dom väl fick chansen....
Så det var en besvikelse, både på maten som inte fanns och på att dom grillade inomhus på spis grillen.... jag ville ha riktigt grillat kött, med smak av kol och sot.... det är grillat för mig. Men nu vet vi det i alla fall, det blir nog inget mer besök där, möjligtvis om dom grillar ute på en riktig grill och om dom ser till att där finns rejält med mat... då kanske.
Min syster och sambo gav sig iväg kl sju på söndag morgonen, långa 45 mil att köra då, men han hade en match i amerikansk fotboll som han skulle spela kl 14 så det var inget att göra åt.
Lite tomt kändes det så klart, och tiden hade gått alldeles för fort, men nu vet jag att hon fortfarande är liten för mig, jag såg samma lilla tjej som gick efter mig med stora bruna ögon och tummen i munnen. Hon blir nog aldrig större heller, nu är det fast ställt.

Dom kommer tillbaka i sommar en vecka eller så, då får vi lite mer tid för varandra och så ska vi ta tåget över till Köpenhamn och gå där och mysa. Och för hoppningsvis går tiden lite långsammare då!!

Njut av sommarvärmen, även om vi har dimmigt idag, så är ju värmen här!! Vi hörs!

Liten blir stor- eller blir dom det någonsin

2007-05-25T07:41:00.000-07:00

Fredag, LEDIG, underbart. Man uppskattar lediga fredagar mer om man brukar jobba dom annars, visst man får in en vana att fira helg vilken måndag eller onsdag som helst men det är något visst med att få vara ledig när alla andra också är det. Liksom fira lite helg på något sätt.
Claes uppskattar ju helgerna kolosalt mycket eftersom han jobbar ( som dom flesta alla andra) måndag till fredag, men det har han inte alltid gjort, innan jobbade han två dagar ena veckan och tre andra, så rullade det på, det var när han jobbade natt. Ett tag hade han lite blandade turer fram och tillbaka, hans jobb har haft fler scheman än jag gjorde skisser på sommar scheman dom senaste tre åren..... Hel snurrigt.

I denna skrivande stund är min lilla syster och hennes sambo på väg ner hit i bilen. Med dom finns också deras hundvalp Nala och i min lilla systers mage finns Alexanders kusin...eller kusiner.....

Det ska bli jätte kul att träffas igen, det är fyra år sedan vi sågs och även om tiden går jätte snabbt så känns det som att tiden ändå står stilla på ett annat sätt.

För mig är hon ju fortfarande liten. För mig är hon den där lilla troll ungen som gick med tummen i munnen och tittade upp med sina stora bruna ögon och följde efter överallt var man än gick. Gärna med en kattunge under ena armen och ivrigt lockandes på hunden. En liten troll unge som stod och grät förtvivlat när pappa slaktat första grisen( hon var medveten om alltså, det hade ju varit fler innan det...) som vägrade äta kött hur länge som helst efter det och som levde på ost och potatis.
Som skulle flytta hemifrån när pappa slaktat kalkonerna, det var ju hennes kompisar och hon vägrade äta kalkon efter det ( det gör hon fortfarande inte om det kommer hemifrån gården)
Samma unge som stod och bönade och bad om en ko.... (alla andra flickor vill ha en häst, UTOM Petra som ville ha en ko...)

När jag var liten flyttade min pappa och hans nya fru samt deras fyra barn ( mina halv syskon) ut på landet, till pappas rötter så att säga, jag bodde kvar i stan med min mamma och tillbringade bara viss tid på landet, ni vet det där klassiska varannan helg och vissa veckor på loven...
På denna gård fanns, katter,hund, grisar, får, kalkoner, hönor, hästar så Petra vägrade förstå varför vi inte kunde ha en ko också, för det var ju vad hon önskade sig mest av allt.....
Var jul och var födelsedag stod det en ko på hennes önske lista hur länge som helst, än idag vill hon ha en ko om hon skulle flytta ut på landet igen......

Jag är tolv år äldre än henne så för mig känns det hel lustigt att min lilla syster ska bli mamma...... att hon ska bli stor helt plötsligt, för jag bara kan inte se henne som stor, som vuxen.
Är det så det är för föräldrar också, att man blir aldrig riktigt stor i sina föräldrars ögon?
Ska jag bli lika dan mot min egen när han är 18 år och myndig.... ska jag fortfarande se den lille killen som kom uppkrypandes och somnade i knäet när han var liten då?

Själv var jag givetvis vuxen och redo för allt vad den vuxna världen innebar redan vid ca 13 års ålder!! Det var annorlunda med mig så klart :))

Men helgen ska bli vansinnigt rolig och jag återkommer efter helgen med svaret på om hon blivit stor, eller om hon fortfarande är liten för mig.

Njut av sommar värmen, här öser det ner.... men det är varmt! Vi hörs!!

Det blev lite mycket ett tag där....

2007-05-22T06:22:00.000-07:00

Jaha, så var man tillbaka efter ett låååångt avbrott i skrivandet, inspirationen vägrade infinna sig och jag kände mig allmänt osocial och nere, av inbrott, sönder slagna hyrbilar ( för att några snor ungar hade tråkigt) och åtskilliga tusenlappar fattigare börjar man nu så sakteliga repa sig, men visst känns det att det var ett par utgifter som inte fanns inplanerade i ekonomin.

Vad har då hänt dom här veckorna? Njae, inte nått vidare tror jag, jobb jobb jobb, kollegan är på semester så vi är bara två på jobbet vilket innebär jobb var dag i en veckas tid... inte så farligt tänker säkerligen många och det är det väl iofs inte heller på ett sätt men det är faktiskt jobbigt i längden att le och vara så där super allert och trevlig till alla fast alla absolut inte är det tillbaka... när man närmar sig den där tionde elfte timman för dagen så krampar det lite i kinderna och man har inte riktigt det där tålamodet som man skulle behöva alla gångerna. Men å andra sidan så ska jag vara ledig torsdag, fredag, lördag och söndag!!! Urskönt!!!

På fredag kommer min lillasyster och hennes sambo ner hit till oss, det ska bli jätte roligt, vi har inte setts på vrål länge av olika anledningar men nu äntligen så ska det bli av. Hon är dessutom gravid och bebisen eller bebisarna väntas komma i början på november, eftersom hon själv är tvilling finns det ju en viss risk för att hon skulle kunna bära på tvillingar själv också...... något hon fasar för. Vi andra har givetvis vansinnigt roligt åt det hela och skojar friskt med henne om det.
Våran pappa är tex över tygad om att det är tvillingar och att hon kan förvänta sig en rafflande start i föräldra skapet. Hon ska på ultra ljud nästa vecka så då får vi svar på hur många där är i magen.... det ska bli spännande.

Det skulle inte förvåna mig om hon väntar tvillingar, inte ett dugg faktiskt, snarare tvärt om tror jag......

Sommaren har nog kommit nu, i alla fall idag, värmen var total redan kl halv sju imorse när jag klev upp så då slog jag upp fönster och balkong dörr och vädrade högt och lågt.
Tvätten ( det är ju tisdag) torkar på vindan som flyttat ut på balkongen och jag går nöjt och sprayar mina tomat plantor, persiljan och solrosorna ( den stackars gräslöken får knappt plats i lådan)
Inne i det lilla "drivhuset" frodas kanelbasilikan och några persilje strån och ett stackars förskrämt citronmeliss skott har vågat sig upp, så ja man kan nog säga att jag är ganska nöjd med mina kryddor än så länge. Även om jag har långt kvar tills jag kan säga att jag har dom där sk gröna fingrarna... men dom är inte lika hopplöst svarta längre i alla fall.

Nu är det snart dags att gå till jobbet igen, så jag ska ägna den sista tiden åt tvätt och åt barnet, men jag återkommer när jag orkar ( jag är så himla trött just nu hela tiden) och när inspirationen faller på, men tillbaka kommer jag i alla fall.

Oj, så rörigt allt blev i den här bloggen,.... ja ja bättre det än inget alls :)
Må gott och njut av solen, vi hörs!!!

vardag, sen men nu är den här!

2007-05-03T09:47:00.000-07:00

Torsdag, första riktiga vardagen den här veckan. Eftersom det var 1:a maj i tisdags så var skolorna lediga i måndags, klassiskt när det är en kläm dag. Sen igår på onsdagen hade hela kommunen en stängnings dag inom skola och barn omsorg då personalen skulle utbildas. Med andra ord fick alla skolbarnen lite extra lov nu i form av tre dagar den här veckan, så det blev en kort skolvecka.
Därav den första vardagen idag, för när det är skoldag är det vardag.

Jag åkte ut till Brantevik kl 10 för att jobba extra på mitt gamla jobb, dom behövde akut hjälp idag eftersom dom skulle ha ett stort sällskap på lunch, två rätter och kaffe med tryffel. Det skulle drickas vin och vatten till maten så man räknade med i alla fall en lunch tid på en och en halv timma.
Vi var tre stycken som sprang fram och tillbaka med tallrikar, flaskor och fat.
Mineral vatten och stilla vatten flaskor östes ut på borden ( det visade sig att sällskapet fått ganska mycket vin under skjortorna igår kväll så alla var märkbart törstiga).
När det är ett så stort sällskap är givetvis allt förbeställt och man har diskuterat sig fram till ett lite billigare och mer förmånligt pris än vanligt. Så även i detta fallet, ändå slutade notan på knappa 22 000:- Alltså för en lunch........

Till saken hör att sällskapet var ett gäng gamla klass kamrater från Handels högskolan i Paris... så dom hade väl råd till det, det var tydligen så att dom turades om att ordna en resa på några dagar i varsitt land och varsin tur att vara värdfamilj, nu hade turen kommit till den man som var värd idag, så han stod för hela kalaset så jag utgår från att detta var små potatis för honom...

En fundering för idag är om alla fransmän är otroligt arroganta eller om dom helt enkelt är obildade inom språk. För samtliga fransmän och fransyskor idag, och det var merparten av sällskapet, några engelsmän, schweizare och tyskar men mestadels fransmän pratade franska med oss personal.
Dom beställde på franska, bad om mer på franska och diskuterade allt med oss på just franska.
Jag menar, vad är det som säger att jag kan franska???? Är det en sån självklarhet att jag ska förstå dom och kunna svara??? Som tur är så har man ju snappat upp många franska ord inom köket och inom maten man bär ut så man förstod ju vad dom menade men jag svarade dom på engelska då jag inte ville vricka tungan på några franska grammatiska verb eller något sånt.
Och vet ni vad, dom ser nästan lite förnärmade ut när man svarar dom på engelska. otroligt!!

Jag var hemma från jobbet strax innan fem, då var drutten ensam hemma, stor kille nu som klarar det en stund när jag och Claes jobbar om varandra, för nu är ju han på j0bbet ikväll. Ingen risk att vi ledsnar på varandra i alla fall :)

Jag och drutten ska mysa lite nu, innan det är dags för honom att sova, och jag misstänker att jag kanske vilar lite i soffan när jag ligger där och väntar på att Claes ska komma hem.... kanske blundar lite också... chansen att det inte händer är väl maximalt liten, så liten att det inte ens syns *L*

Men idag skiner solen och då blir man lite piggare, mina solrosfrön gror i balkonglådan och har kommit upp lite här och var, tomat plantorna som vi fått upp från kärnor ur körsbärstomater växer och frodas och ger ifrån sig en svag behaglig doft av solmogna tomater. Jag älskar att stryka fingret mot ett blad och lukta på det sen, vilken doft. Då är det sommar!!! Dom första jordgubbarna har kommit i odlingarna här runt omkring vet jag, min kollegas svärföräldrar äger en enorm odling och han hade smakat en jordgubbe igår. suck... sparrisen är nyskördad från skillinge ( strax här utanför simrishamn) den är ganska späd än, men jätte god, vi smakade den idag på jobbet. Så nu är det nog så gott som sommar eller hur? Bara lite varmare och sen ska jag sparka av mig strumporna och fira sommaren ordentligt!
Njut och smaka alla sommarens goda smaker som kommer nu, vi hörs!!

Back on track

2007-04-30T07:30:00.000-07:00

Jag vill bara snabbt skriva att jag inte på något sätt förträngt någon eller något, vårat modem rasade samman här förra veckan och vi fick inget nytt förrän idag, därav alla missade mail och kommentarer... och jag är hemskt ledsen att jag missat alla chat möten med ni vet vilka ni är, f´låt... men det var inte mitt fel.

Massor har hänt, så mycket att det känns jätte pressat just nu, jag ska iväg och jobba snart så jag får skriva mer utförligt om det när jag hinner, typ imorgon, då är jag nog ledig, tror jag, än så länge i alla fall...

Men för att göra tragedin kort, förra veckan........
Onsdag: modemet rasade, internet och alla kommunikationer via cyberspace försvann i ett nafs.

Torsdag: upptäckte att vi haft inbrott i bilen natten mellan onsdag och torsdag, förar dörren förstörd och bilstereon puts väck. Maktlös heten och irritationen var ett faktum.
Tillbringade hela torsdags eftermiddagen i telefonen med försäkrings bolag och polisen, jagade en verkstad som kunde laga bilen, lönlöst.

Fredag: Fortsatte jakten på verkstad nu med hjälp av försäkrings bolaget som inte heller ville att vi skulle ha en olåst bil nere på gatan över helgen.
Jobbade.

Lördag: Claes och Alexander var och fiskade och grillade, jag gjorde ett 12 1/2 timmars pass på jobbet.

Söndag: Jobbade , gick ut till Patrik där Claes och Alexander var och hjälpte till att röja på små träd och buskar för att han skulle få fri sikt ner till sjön... grillade och däckade i sängen redan 22....... tvär somnade...

Måndag: Jätte trött, seg, ska jobba, men har fått ett nytt modem TJOHO tillbaka i cyber space igen!!!!!

Jo just det, i fredags blev Claes förkyld........ganska ordentligt också, det hänger i än, så han ligger för döden mer eller mindre.... ni vet så där jätte sjuk.... hosta, snuvig och så feber.... ja ni vet vad det innebär *L*

Dags för jobbet, men nu är vi tillbaka igen!! Vi hörs!!!

Ännu en helg

2007-04-23T10:51:00.000-07:00

Så har ännu en helg förflutit, det är inte klokt så snabbt det går ändå. Visst det är bara två ynka dagar, men på dom få två dagarna har man ju en tendens att pressa in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.
Utom jag då eftersom jag jobbade, men Claes och Alexander har haft en mysig helg tror jag. I lördags var dom hemma hos Claes lillebror och grillade, årets första grillning där för mina små män, jag har fortfarande inte fått smaka utan går med snål vattnet rinnandes fortfarande vid tanken på grillat.
Jag jobbade som en typisk lördag, en sk långpanna. Små vitsigt med tanke på branchen eller hur :) en långpanna är att man börjar när man öppnar krogen och slutar när man stänger krogen. Det blir allt från 12 timmar till 15-16 timmar om man har riktig otur. Det vanligaste är väl ändå mellan 12 och 14 timmar tror jag.
Här på den nya krogen jag är verkar det vara en 12 timmars dag som är vanligast och det känns som rena lyxen efter mitt förra där 14-15 timmars var det vanliga där.
Man är rätt så slut i fötter, armar och ben då kan jag meddela.
Vädret var visserligen ganska soligt men någon värme gick då rakt inte att uppbringa.
Lika dant var det igår, solen kom fram lite när som men kallt var det och inte alls vidare skönt.

Igår jobbade jag till 19.00 och när jag kom hem hittade jag Claes och Patrik i köket fullt kockandes, lättnaden och glädjen var total för mig där!!
Det var underbart att slå mig ner med en kopp te och se på när dom lagade klyftpotatis, stekte schnitzlar och gjorde grönpepparsås. "Riktig kill mat" som dom kallade det, men jätte gott och jag är ganska säker på att det blev ännu godare för att jag slapp laga den.
Till efterrätt gjorde dom choklad pudding och visp grädde. Och det spelar nog inte någon roll hur stor jag blir, det är och förblir en favorit bland efterrätterna.
En av dom i alla fall.

Så vi såg en film och åt chokladpudding och sen åkte Patrik hem, jag hoppade in i duschen och sen dök vi också ner i sängen.

Vi har infört en ny liten "regel" här hemma. Eftersom söndag kvällen är den enda kvällen som vi har tillsammans, Claes är ju borta och jobbar alla vardagkvällar och jag alla fredag och lördag kvällar så gott som, så kvar blir söndagen.
Så den kvällen innebär att vi går och lägger oss tidigt, för att läsa tillsammans i sängen och prata lite, jag har ju annars en tendens att somna innan jag ens lägger huvudet på kudden... lite trist för jag tycker det är så mysigt att ligga och prata lite om allt möjligt innan man somnar och säga godnatt till varandra.
Det hinns liksom inte med dom andra sex kvällarna i veckan, för då sover jag innan vi ens hinner säga godnatt ordentiligt....
Söndags bilagan från aftonbladet kan följa med ner i sängen och så testar vi oss på den där fråge sporten, mot vem det nu är som testats i tidningen, sen brukar vi asgarva åt varandras svar också...-- onekligen är det ju så att ingen kan inom rimlighetens gränser kunna alla dom frågorna, och faktum är att jag och Claes brukar klara ungefär hälften var, så jag antar att man kan säga att vi kompletterar varandra perfekt!

Imorgon är det tvättdagen igen, jag överväger att gå insamlings rundan redan ikväll men är ändå smärtsamt medveten om att det kommer krävas ännu en runda imorgon bitti så det känns lite som ogjort arbete.
Sen kommer nog Liam hit för att leka lite när hans föräldrar ska riva tapeter, dom påstod att han inte hjälpte till... kan inte förstå varför dom säger så, en ett åring är väl ett utmärkt hjälpmedel vid rivnings arbete????? tänk bara på vad mycket dom kan demolera på kort tid!!!

Håll tummarna för att värmen kommer nu, jag längtar efter solen.
Vi hörs!!

sorg i hemmet

2007-04-19T04:50:00.000-07:00

I förrgår kväll, alltså i tisdags kväll hittade jag en knöl på Moddes ena bakben, större än min knutna hand och hon hade märkbart svårt att kunna resa sig eller för att kunna gå i trapporna som leder upp till vår lägenhet.
Att hon dessutom verkade lätt rast lös och att hon på något sätt inte riktigt kom till ro när hon skulle lägga sig var också något jag reagerade över.
Så när Claes kom hem beslutade vi att ringa veterinären på onsdags morgonen för att få en tid till henne och få henne kollad. Tänkte om det kunde vara en muskel bristning eller om hon helt enkelt bara slagit sig någon stans.
jag ringde veterinären på onsdags morgonen och fick en tid kl 18 på kvällen.
Vi har en veterinär som har sin klinik hemma i sitt hus i källare, väldigt speciell man men väldigt kompetent i vad han gör. Att han dessutom har ett förträffligt samarbete med djursjukhuset i Helsingborg gör ju inte saken sämre heller.

Så efter att ha passat Liam hela onsdags dagen när hans föräldrar jobbade åkte vi iväg till Tomelilla med Modde på kvällen.
Hela familjen var med, men bara jag som gick in med henne. Det enda jag och Claes sa var att hon skulle under inga som helst omständigheter lida eller ha ont på något sätt. Hon skulle ju ändå uppnå en högaktningsvärd ålder av 15 år i år.

Med hjärtat i halsgropen kom vi så ner i källaren hos veterinären.
Han gjorde en grundlig undersökning av henne och jag höll henne i famnen hela tiden, eftersom hon inte alls var särskilt pigg på att vara uppe på undersökningsbordet. Men när hon fick luta sig emot mig och jag höll om henne med båda armarna gick det bra. Hon höll huvudet mot min axel och lutade sig genom hela undersökningen.
Den tog en stund hans undersökning och när han var klar tittade han på mig med allvarlig blick och förklarade sakta och tydligt att hon var full av olika storlekar på tumörer och att hennes hjärta höll på att lägga av. Han förklarade att hon hade inte någon trevlig tillvaro som det var nu utan att han absolut rekomenderade oss att avliva henne.

Det var som att dra ner en rullgardin, även om jag någonstans hade haft det påkänn, att jag någonstans trott att jag var förberedd på just det här och att jag faktiskt accepterat att det var så. För absolut, hon skulle inte lida och inte ha ont, och hon skulle absolut inte hållas kvar för vår skull. Egoism är inget som det finns plats för i ett sånt läge.
Ändå slog det till så hårt, och tårarna rann obehindrat på mig när han förberedde henne för det sista.
Vid det laget tror jag ändå att hon visste vad som skulle hända för hon låg så stilla i min famn och snusade med nosen i mitt hår. Hela hennes huvud var blött av mina tårar och jag kunde inte hindra dom hur mycket jag än ville. men jag grät tyst, jag bara lät tårarna rinna, smekte henne och pratade med henne tyst hela tiden. så det var lugnt, men åh så ont det gjorde i hjärtat.
Alla logiska tankar finns ju liksom inte där just då, tvärt om, man känner allt annat än logik i det läget.

När jag kom upp från källaren höll jag hennes koppel i ena handen och jag hann inte ens fram ordentligt till bilen innan Alexander ropade:
Var är Modde?? Var har du gjort av Modde?
En blick på Claes och så visste han vad som hänt, jag talade om att det var över och att hon var borta, till Alexander förklarade jag att doktorn sett att hon var sjuk på hela insidan och att hon dött där nere hos honom.
På ett barns enkla sätt så accepterade han det så, visst blev han ledsen men som barn gör så gick hans tankar lika fort till vilket moln hon skulle landa på och hur glad hon skulle bli när vi fick ses igen uppe i himlen.
Claes fick följa med ner och hjälpa till att bära upp henne från källaren och sen åkte vi hem med henne.
Claes ringde sin lillebror som kom ner till oss ganska snabbt och så körde vi ut allihop till hans jakt marker där vi begravde henne i hennes favorit filtar och Alexander plockade några blommor som han la på henne.

När vi kom hem så var det så tomt. Ingen som tassade omkring och som följde efter ut i köket, ingen som andades på golvet eller som bara fanns där.

Så hemmet är tomt nu, även fast vi är hemma alla tre, så är det tyst och tomt. vi sörjer nog på olika sätt också, jag går och små tjuter lite när som. Saknaden kan komma precis när som, och då blir det så otroligt tomt.
Alexander har redan planerat för vad dom ska leka i himlen och bearbetar det säkert på sitt lilla sätt, men som barn är det nog enklare och mindre deffinitivit. Claes sörjer, på sitt sätt, men han sörjer.
Så vi är ledsna här hemma nu och även om man vet att det var det mest humana att göra så gör det så ont, och saknaden blir inte mindre för det.
Inte ett dugg mindre.

Regnar gör det också, och är kallt. Riktigt rusk väder, ta på er en tröja!! Vi hörs!

Veckan som försvann

2007-04-16T11:53:00.000-07:00

Vad märkligt, den bara försvann den här veckan som gått. fort gick den också.
Vad har jag gjort då i en veckas tid..... hmmm saker som jag minns spontant är väl dom som fastnar och som är viktiga (för mig i alla fall antar jag).
Med andra ord försvann tisdag (klassisk tvättdag så det var ju det jag gjorde då) och onsdagen försvann den med(antagligen i ett förkylningsmoln av hostningar och nysningar varvat med nässprayen) sen kom torsdagen och då la jag märke till att sonen antagit en flammig kraftigt röd färg i ansiktet och att han även var lite svullen under ögonen och ner över kinderna... hel skumt, han sa att det kliade också.... Tänkte inte så mycket mer på det.
Fredag morgon såg man ju bara små spår av torsdags kvällens svullnad och rodnad så det släpptes för stunden. Tills kvällen kom igen.... då svullande han åter upp och antog den ill röda färgen och såg allmänt mosig ut i ansiktet.
Vi hade gäster här hemma så det uppmärksammades väl kanske inte direkt men när det väl gjorde det så ringde jag faktiskt sjukvårds upplysningen ( attans trevliga typer som sitter där och svarar på frågor och stöttar i veliga beslut och hjälper till på alla sätt dom kan, stor eloge till dom). Helt klart framstod det ju nu att det var någon form av allergisk reaktion, frågan var ju bara på vad och varför.
Lördag morgon kom och vi åkte upp till akuten här i stan för att visa upp ansiktet och fråga om dom hade någon idé om vad det kunde vara, han hade nu tydliga spår av reaktionen som kommit på fredag kvällen så det syntes ju tydligt var det satt.
Mycket riktigt, allergi var det, men mot eller av vad kunde dom inte säga utan skickade hem oss igen med ett recept på en ask allergi tabletter.
Jag stack till jobbet, började 11.30 och Claes och Alexander gjorde helgens goda gärning med att hjälpa Linda och Kim att måla om två rum. Dom ska ju byta sovrum med barnen och då behöver det dessutom målas om, och det förstår jag för jag hade inte heller velat flytta in i ett rum med gula tapeter och en bård med rosa kant som det dessutom är kattungar på... jätte sött till en liten flicka, inte lika sött till vuxna.... så där målades det för glatta livet hela dagen och hela kvällen.
Så när jag kom hem från jobbet strax efter elva på kvällen hade dom precis kommit hem.
Dom väntade uppe på mig båda två för att visa... och det var inget som man kunde missa, för nu hade den allergiska reaktionen dessutom spridit sig till öronen på ungen, dom var knall röda och svullna..... katastrof.
Fast han ätit allergi medicin.

Så söndag morgon ringde jag akuten igen och fick ordinerat att ta dubbel dos istället. En tablett morgon och en tablett kväll, väldigt noga med att det skulle vara jämt för delat, han väger ju inte över 30 kilo än....
Stack iväg för att jobba igen, Männen ( eller pojkarna, ibland vet jag inte riktigt vilket det är) stannade hemma för den lille orkade ingenting och ville inte leka eller träffa något annat barn direkt, och det är klart det tar på krafterna när man har en allergisk reaktion i kroppen.

Idag är det måndag, jag tyckte han såg bättre ut imorse i ansiktet, inte lika röd och man såg inte lika tydligt av spåren i ansiktet efter kvällens utslag igår. Så jag ringde barn medicin innan vi gick till skolan och dom sa att det var inget man kunde göra nu i alla fall och det var bara att hänga i som dom kallar det.
Så barnet gick till skolan och allt var bra, trodde jag.
Det var det väl i och för sig, ända tills ikväll.
Han låg i soffan här ute hos mig och såg på Sunes sommar, skrattade högt och såg allmänt nöjd ut... och röd... och svullen under ögonen, och så grejade han så konstigt med munnen.
När jag frågade vad han höll på med svarade han att det kändes så konstigt i munnen och att det kliade på tungan........Tungan kändes alldeles stor och torr sa han.. och kliade hela tiden....

SÅ DÄR!!!!!! Tog helt enkelt ungen under armen, pratade med Claes som var på jobbet och berättade vad som stod på och kastade oss iväg till akuten här i stan, var ju barnvakt åt gudsonen och fick inte tag på Linda för att berätta var vi var utan ringde hennes sambo och sa till honom att hon fick hämta sonen på akuten.
Upp dit i ett rasande tempo och tur var väl det, vi fick komma in direkt och doktorn kollade en snabb sväng i munnen på honom och konstaterade att han svullnade i halsen och tungan så han fick en chock dos kortison och tavegyl som är en "riktig allergi tablett". Snabbt som sjutton fixade dom ihop denna lilla coctail av mediciner och sen fick han ligga och vila lite där, mest så att dom såg att medicinen verkade som den skulle.
Det gjorde den, och en timma senare fick vi gå hem igen, med nya mediciner i fickan och instruktionen att ringa imorgon igen till barn medicin för att få komma dit och göra en utredning.

Det verkar liksom aldrig riktigt ta slut det här med alla hans sjukdomar........ det verkar vara ett sånt år... där det ena avlöser det andra, och det är otroligt tröttsamt, givetvis är det mest synd om honom för nu missar han lite i skolan igen, men vad ska vi göra? Han orkar ju inte och doktorn tyckte han skulle få vila lite nu efter den här reaktionen och så kunde han ju bli lite trött av tavegylen han ska äta två gånger om dagen nu.
Tur att jag är ledig ända fram till lördag, och då är ju Claes hemma... så vi avlöser varandra med att hålla ett vakande öga.

Men visst är det underbara dagar vi har haft?? Idag var det underbart väder, det var skönt i morse redan och har känts nästan som sommar, mer sådana dagar för då känns allt lite lättare.

må gott och njuuuuuut av värmen, Vi hörs!!

Nu andas jag igen

2007-04-09T10:13:00.000-07:00

Anti klimax, det kanske kan vara ett passande ord för hur påskdagen känns. Här har man laddat och laddat upp för denna helg med allt vad det innebär, man har förberett sig på att få rejält ont i fötterna efter att ha gått fram och tillbaka i 12-14 timmar utan att sitta en enda gång, man har fått kramp i kinderna när man övat in sitt världs trevliga leende och övat på att le fast man får bitande kommentarer och ilskna blickar från mindre trevliga gäster. Så när man väl kliver in på jobbet är man så förberedd man kan bli, tror man.
Jag var det i alla fall i fredags på den nya krogen jag ska vara på, det är en helmysig krog med en lugnare stämning och lugnare gäster, det är inte fullt så avancerat som vi har i Brantevik.
Där var jag ju lördag och söndag, från tidig morgon till mitt i natten, tuffa dagar med massor av folk.
Där fick jag beviset på att man aldrig kan vara fullt förberedd. För när dörrarna öppnas kastas man in i ett virr varr av kaos och evigt spring känns det som. Det är roligt, tro inte jag menar något annat, för det känns att man lever och man har så roligt med alla gästerna som är trevliga, tacksamma och gulliga, det väger nästan upp alla dom som inte är fullt så trevliga eller gulliga och rent ut sagt otacksamma för att man faktiskt slår knut på sig själv för att kunna hitta dom ett bord och man pusslar och flyttar runt på dom som redan beställt, det är ju ändå fullbokat, men man vill ju så gärna kunna ge dom två i dörren ett bord dom med, och när man gör det så har dom mage att klaga på bordets placering och ifråga sätter varför dom inte får det bästa bordet vid fönstret. Ja just det bordet som står uppdukat för 5 personer med en lapp om beräknad ankomst och gästens namn......
Alltså då blir man så trött, och man blir så förbannad för det spelar ingen roll vad man än gör för sådana gäster, dom är aldrig nöjda i vilket fall.
Men så är det ju, det finns ju alltid sådana.
Påskafton var Claes Malmberg med sin familj och åt lunch hos oss, där var en familj som var tacksamma och glada för att man tog sig tid att ordna ett bord åt dom mitt i rusningen och att man ordnade maten efter bästa förmåga till deras önskemål. Då är det roligt att anstränga sig lite extra fast det tar lite extra tid.

Inne i matsalen blir det hur varmt som helst på kvällen, alla tända ljus och massor av folk och inga öppna dörrar eller fönster. Så vi öppnar en dörr bakom oss i baren för att få in lite frisk luft och för att kunna få andas när vi springer där och hämtar vin, vatten och annan dryck. Det innebär att man står i drag där...

Så idag är jag knall förkyld!!!!

Som ett brev på posten. Urtrist. Pratade med min arbetsgivare innan i kväll om ett jobb och då konstaterade hon att jag skulle bli hemma imorgon och ta en dag för henne i stället när jag var kry igen... låter väl vettigt va, för usch vad läskig man känner sig när man snorar och hostar, nyser och känner sig allmänt sunkig bland mat och gäster. Nix urläskigt, då gör jag mig nog bättre här hemma i soffan och i tvättstugan. Under en filt eller sorterandes tvätt.

Funderar på att ligga steget före inför morgondagen.... kanske skulle gå på tvätt jakt redan ikväll.... jaga upp alla förskrämda strumpor och andra plagg som så lätt gömmer sig, men å andra sidan är det väl inte någon större idé för det kommer väl nya under natten..... nä varför frångå en vana och inövad rutin och förstöra överraskningen imorgon över hur många plagg man kan hitta under sängar, under möbler och under soffor.......

Idag var det snö i Motala, och i Stockholm, det vet jag för jag har pratat med människor från båda ställena..... usch vad depprimerande, här sken solen för en timma sen, det är jag glad för. Njut om ni kan, och var det någon som såg påskharen????????
Vi hörs!!

Nu är påsken här på allvar

2007-04-05T11:33:00.000-07:00

Påsk på Österlen, pröva att slå upp det på google eller vilken sökmotor ni nu vill använda. Jag blir förvånad om ni inte får en massa träffar på konst och konstnärer där. Jag har faktiskt inte själv provat men det bör vara så, jag chansar på det i alla fall.
För så är det, Påsken på Österlen är förknippad med konst och alla dess olika konstnärer. Och då menar jag konst i alla dess former och skapelser, i alla tänkbara material och färger, i alla olika prisklasser från seriöst väl etablerade konstnärer till nykomlingar som bytt bana, eller några som helt enkelt bara gör det för sitt eget höga nöjes skull.
Vi har ju faktiskt en hel del kända konstnärer att skryta med här nere, dom är givetvis också med på konstrundan, dom är väl kanske inte i samma behov eller i samma syfte men det gemensamma är väl ändå att få visa upp sin konst för alla tänkbara som åker förbi.
För folk finns det gott om. Snälla nån, det känns som om halva sverige trängs på denna minimala yta och delar av danmark, tyskland och england är även dom här. Fast det är exakt lika dant vart år blir jag lika förvånad och förstummad var skär torsdag när jag kliver ut och möts av alla, detta eviga myller av människor som kilar omkring och tittar och kikar, letar och spanar och handlar.
Och äter... alla krogars dröm blir åter sann och verklighet, även vi på krogarna blir lika lyckliga och förvånade vart år när det smäller till och blir fullsatt innan man ens slått upp dörrarna och alla krögarna myser över dags kassorna.
Vi i personalen blir givetvis trötta i fötter och händer, leendet sitter som klistrat även om det alltid finns gäster som man hade velat tvåla till ganska duktigt, men det får man ju inte, så man ler lite till tills kinderna värker och så hoppas man att man aldrig mer ska behöva se den gästen igen. Men när natten kommer och man räknar kassan och dricksen, då var det värt vartenda leende och man konstaterar att ett leende faktiskt kan löna sig.
För faktum är att påskhelgen är den helg på året där det delas ut mest dricks också, att man får en tusen lapp per kväll är inget ovanligt alls, då jobbar man visserligen 12-15 timmars dag men det lönar sig ändå, och då är det lite lättare att le nästa dag igen, fast fötterna värker och man har ont i ryggen, handlederna och i är allmänt slut i huvudet.
Men påsken är bara fyra dagar, och fyra dagar på ett helt år, det är inte så mycket. Man kan tycka att man borde lära sig, men ändå blir alla vi bofasta lika förvånade och fascinerade vart år.

Man får börja planera sin körning på ett helt annat sätt, en sträcka till jobbet som i vanliga fall tar 10 minuter med bil tar helt plötsligt 35 minuter och för Claes som ska köra en och en halv mil till jobbet kan börja åka hemifrån i alla fall 45 minuter innan han börjar jobbet, minst. För man måste hålla ett stort avstånd, för dom är inte kloka dom som kör här nu i jakten på den mest imponerande konsten eller den näste storslagne konstnären. Dom svänger och bromsar precis när dom känner för det. Alla trafikregler slopas och jag tror att påskhelgen på Österlen är polisernas dröm när det gäller att bötfälla bilister för trafik förseelser, för det signaleras sällan och det följs ännu mer sällan förkörsrätt och dyl. Med andra ord kan den enklaste kortaste färden kännas som en resa med livet som insatts.

Dom flesta bofasta gör sitt allra yttersta för att ställa bilen hemma dom här dagarna och använda den så lite som mycket. Det är något som man kommer ihåg från år till år, trafik kaoset som blir....

Imorgon går jag på påsk helgens jobb, och går av i stort sett söndag natt, det enda jag kommer göra hemma är att sova och duscha. Med andra ord kommer jag garanterat inte skriva något före måndag, och på måndag kommer jag antagligen vara helt slut, men jag ska försöka masa mig hit då.
Så till alla glada påsk harar, Jätte mysig påsk på er allihop och ät inte för mycket godis och ägg, och försök fånga påskharen, jag har alltid undrat hur sjutton han ser ut.
Mys på och njut av ledigheten, utom alla ni som är i samma branch som jag, eller i ett annat yrke som innebär jobb på alla "lediga röda dagar". Vi hörs!!!

gravöl och landssorg

2007-04-03T10:04:00.000-07:00

I alla fall om min sambo fick bestämma.... det var inga muntra ord eller utrop som kom från honom igår kväll. Jag pratade med honom i telefonen några gånger under matchens gång och tänka sig, han blev bara mer och mer negativ för var minut som gick. Som den peppande och förstående sambon jag är så försökte jag få honom att se possitivt på saken, men hallå... när dom låg under med så mycket som HV gjorde igår så var det ju näst intill omöjligt att hitta något possitvit i det överhuvudtaget.
Det sista var att vi skulle säga upp abonemanget på kanal5 och att vi aldrig mer skulle se sporten på den kanalen för dom hade bara felaktiga kommentatorer och elaka typer som satt där och refererade från matchen.
När han kom hem kom han in med sänkt huvud och föreslog att jag skulle släcka alla lampor och tända ett ljus i fönstret till HV:s ära... då kunde jag inte hålla mig längre, jag skrattade så jag tjöt ( fast jag hade iofs haft svårt att hålla masken hela kvällen).
Jag erkänner hur totalt ointresserad jag är av hockey, så gårdagens match lämnade mig helt oberörd men min sambo desto mer upprörd.... Peter i Eslöv är fruktansvärt skadeglad, han hade ju inget att förlora sedan hans färjestad åkte ut mot LHC innan, så han hoppades just på att Modo skulle vinna det här.

T som i Tisdag, Tvätt dag och Tråkigt.

Den härliga sommarvärmen och sommar känslan jag gick omkring med igår var som bortspolad imorse när jag klev upp. Det var grått och mulet, det blåste och regnade så lyckoruset man gick med igår fick ett ganska snörpligt avslut och försvann lika snabbt som det dykt upp.
Men det är väl det som är vår antar jag, men idag var det riktigt kallt och trist, jag längtar så tills man kan vara på stranden, jag älskar att ligga där en hel dag och njuta, bara slappa och må gott i solen.... just nu känns det jätte långt bort..... det känns inte ens kul att plantera något inne, persilja, gräslök och mer lubelior ska ner i krukor, visserligen behöver jag mer leika kulor men i det här vädret finns det ingen inspiration till att gå iväg och handla dom så det får vara till en annan dag.

Håll tummarna för solen, Vi hörs!!

Aktiva dagar

2007-04-02T08:52:00.000-07:00

Igår hade Alexander sitt väldigt försenade kalas för klassen, det har ju liksom inte alls blivit av eftersom han varit sjuk konstant mer eller mindre eller också har det varit annat inbokat på helgen. Men så nu igår blev det äntligen av.
Klockan tolv stampade 10 barn in i lilla sporthallen och klädda i bekväma kläder som tåldes att leka och springa i kastade vi oss in i skeppsbrott, stafetter och hela havet stormar.
Ungarna fick verkligen utlopp för all energi dom har och dom sprang som galningar fram och tillbaka.
Claes kom upp med en gryta korv och så fick dom korv med bröd och läsk efter en timma, men det hann dom knappt med innan dom skulle fortsätta leka.
Så kul hade dom i alla fall och Alexander var jätte nöjd. Långt om länge, men han var nöjd i alla fall.

Idag skiner solen som om det vore försommar, och det är det väl nästan också kan man säga. I alla fall här idag. På balkongen uppmätte vi 20 grader i eftermiddags och det är helt underbart ute. Att det är så gott som vindstilla gör givetvis sitt till också.
Inspirationen flög på mig igen i förmiddags och jag utrustade mig med en hink fylld med riktigt hett vatten och diskmedel i. Yes funkar till det mesta anser jag, så väl fönsterputsningar som fläck borttagningsmedel på tvätten, helt enkelt ett universal medel.
Sen ställde jag mig med min hink och svamp på balkongen och skurade balkongräcket som nu under hösten och vintern fått den där lite läbbiga gröna beläggningen. På ett vitt balkongräcke är inte det så snyggt, men efter en skurning så var det vitt och fint igen. Passade även på att skura väggarna och diska lampan samt förbereda dom balkonglådorna som står på golvet. Dom är i nått zink aktigt så vi kan inte ha dom hängandes för då droppar det ner till balkongen under oss, stora fula rost fläckar så vi får ha dom på golvet i stället, men det gör inget jag kan säkerligen fylla dom ändå med massor av blommor och frön. Idag köpte jag en påse solrosfrön och en påse häng lubelior ( frön alltså) att så och plantera just för balkongen. Men det ska jag göra en annan dag, kanske imorgon eller också blir det inte förrän efter påsk. Allt hänger ju på hur lusten infaller sig och hur vädret är.

I eftermiddag tog jag och Alexander som har påsklov nu hunden på en riktigt skön lång prommenad, i hennes takt åter igen och med en påse gammalt bröd som Alexander matade ankorna han såg med.
Så nu är det en nöjd hund och ett nöjt barn som sover och leker.. och snart ska vi äta Chili con carne. Jag och Alexander är tokiga i det, vi äter det med vitt bröd som vi doppar i chilin och vi kan äta hur mycket som helst. Claes är inte så förtjust i just detta så vi passar på när han jobbar och frossar i sådana saker. Senare ska vi belöna vår prommenad med en bit ny bakad kladd kaka och lätt vispad grädde, allt för att njuta lite extra.

Det är hockey på tvn ikväll... det är vinna eller försvinna för HV71 som gäller.... Även fast inte Claes är hemma kommer det nog stå på i bakgrunden, dels för att det är lite kul att kunna skicka meddelanden till honom på jobbet och dels för att veta hur stämningen kommer vara när han kommer hem :)
Jag har faktiskt spelat på att HV ska vinna.. inte för att det är någon som helst garanti men det innebär ju att jag har ett visst intresse i matchen jag med.
Så vi får väl se, vem vet, HV kanske förvånar oss och dominerar totalt och sopar banan med Modo eller också kommer det bli en sån där svår match igen... Claes är nervös.... Peter i Eslöv håller tummarna för Modo... vi får väl se... må bästa laget vinna!!

Njut av sommar värmen, eller vårvärmen, vilket det nu är, Vi hörs!!

instruktioner och monologer

2007-03-31T10:30:00.000-07:00

Äntligen sköna lördag, en lördag där jag fick ligga kvar i sängen och njuta av att vara hemma och inte behöva gå upp till något särskilt någon särskild tid. Jo vi hade ju planerat att åka till återvinningen med diverse saker och så skulle vi stor handla lite samt fixa lite hemma var min idé för dagen, men det smög sig redan 9.30 imorse när Kicki min arbetsgivare ringde och frågade om inte jag kunde hoppa in och ta lunchen för hon som skulle göra det var sjuk. Klart jag kunde, det rörde ju sig bara om några få timmar och vi skulle ju hinna handla i alla fall och det var ju det som var det mest nödvändiga.

Så jag hoppade in och jobbade över lunchen, solen sken och massor av folk var ute och rörde på sig, dock så kom inte lika många in på krogen så vi fick det ganska lugnt och skönt, lite av lugnet före stormen som komma skall nästa vecka känns det som.

När jag kom hem tog jag hunden och gav mig ut på en riktig lång prommenad, hon går ju inte så fort om hon får bestämma och eftersom solen sken och det var ett underbart väder så fick hon lite som hon ville, vi strosade fram och gick längs med havet och tog en skogs väg hem, så allt som allt var vi ute och gick i en och en halv timma, underbart!!

Och så kom vi hem......

Hemma möttes vi av högljuda rop och skall ord, det var skälsord och svordomar varvat med skrik och illvrål. Och då var det bara Claes som var hemma.....
HV71 mötte Modo.... på Modos hemma plan, vilket gjorde att orden : hemma domare, hemma kommentator och hemma kanal klingade häftigt här hemma.
Efter att jag lugnt och stilla försökt förklara ett fler tal gånger på både pedagogiska sätt och lite mer fakta sätt att det finns inte en chans att domaren hör honom när han står här hemma framför soffan och domderar. Den domaren som dömer i matchen han vet säkert vad han gör eftersom han har det jobbet och nej, han håller inte på Modo, han är opartisk.
Hans mamma tycker visst om honom och nej han är fullt normal och har inga som helst synliga handikapp och kan åka skridskor han också, så gav jag upp.
Jag satt lugnt tillbaka lutad i soffan och tittade på min annars så lugne sambo när han flög upp och ner i soffan, hur han stod upp och gestikulerade och vrålade och hur han använde ord och uttryck jag inte ens visste han använde mot den stackars domaren och mot de flesta Modo spelarna... Hur han skällde på HV spelarna och hur han skrek ut instruktioner och kommandon, som dom totalt ignorerade av den enkla anledningen att dom inte hör honom dom heller... och hur han idiot förklarade och hotade domaren och förklarade krig mot hela kanal5.....

Tillsist gav jag upp... jag pratade inte om hockeyn med honom överhuvudtaget utan gick ut i köket där det var lugn och ro, slog upp ett glas gott vin. Lyxade till det lite och öppnade en flaska Montlobre 2004 och njöt av ett glas medans jag började laga mat. Det är lite mysigt ibland att stå och smutta på ett glas gott vin samtidigt som man lagar middag.
I dag lagade jag stekt ytterfilé, gräddsås ( dock mellangrädden!!) och ris. Alexander älskar ris och sås så han fick som han ville och var jätte lycklig för det. Själv hade jag föredragit pressad potatis men det får bli nästa gång.

Claes fortsatte vråla instruktioner och höll långa hotfulla och förklarande monologer till domare och spelare men det hjälpte föga... Modo vann med 2-1 i alla fall så nu blir det avgörande match i Jönköping nästa gång.... då jobbar nog Claes så har dom otur på jobbet kommer dom få höra hur det står till med domare ( som antagligen blir bortadomare då eftersom HV spelar hemma) och hur många fel dom stackars spelarna gör.

Ikväll ska jag bara njuta och inte göra något alls, dricka mitt glas vin och njuta av ledigheten. Claes sörjer säger han och slickar sina sår.... jag finns givetvis här som en stöttande klippa om han krisar ihop totalt.

Njut av solen och sola näsan, idag såg jag massor av vitsippor så nu är våren verkligen här!! Vi hörs!!

lugnet före stormen

2007-03-30T06:52:00.000-07:00

Äntligen fredag, inte för att det gör mig så stor skillnad men det är ändå en skön vetskap att det är sista "normala" arbetsdagen, i alla fall för oss här hemma den här veckan. Och det är väl så man får se det, man får ta det vecka för vecka.
Jag har jobbat lunch idag, jätte smidigt, speciellt eftersom dom bara har två maträtter att välja mellan. En kött som idag var : En tomat och mozarella lasagne med pesto och italienska chakruterier. Eller en fisk som var: Raggmunk med österlenröra ( varmrökt lax, kräftstjärtar, räkor och löjrom).
Jätte smidigt och sallads buffén och drycken tog dom själva så mycket enklare än så blir det nog inte på arbetet.
Det är korta arbetsdagar när man jobbar lunch också, vilket är lite synd på sätt och vis eftersom det är svårt att få ihop timmarna då, man jobbar fyra timmar just nu under sk lågsässong och på samma gång som det är synd på timmarna är det jätte skönt att man kommer hem fort.
Jag och Claes möttes i dörren i stort sett eftersom han börjar jobba halv fyra och jag kom hem klockan tre, men så är vi faktiskt lediga tillsammans både lördag och söndag den här helgen. Nästa helg så ses vi väl när vi går upp och när vi går och lägger oss...... det är ungefär så det blir när man jobbar påsk helgen. Tur att det bara är en gång om året.

Igår hade Alexanders skola öppethus, dom firade 10 års jubileum och gjorde det med pompa och ståt. Alla barnen ( allla 143 stycken) åkte traktorer genom stan och sen fick allmänheten gå och titta i skolan, där dom visade upp vad dom jobbade med just nu. I Alexanders klass visade man vikinga tiden och bjöd på vikinga bröd med hemma gjort smör ( inte alls min grej, tur jag inte levde på vikinga tiden) dom visade sina vikinga båtar dom byggt, vikinga byn dom gjort och andra saker som dom höll på med. Andra klasser gjorde likadant fast med sina uppgifter så det var massor av folk som var där och alla såg glada och nöjda ut, några elever sjöng och hade några enklare uppvisningar. En klass jag tror det var årskurs 6 hade klätt sig i kläder typiska för 1700 talet för det var vad dom jobbade med och visade hur det var på den tiden och gestaltade typiska 1700 tals människor, jätte duktiga var dom.

Alexander visade och berättade på sitt lilla sätt om barnkonventionen, våran statsminister, Gustav II Adolf, FN och lite annat som dom fått lära sig under årskurs ett och jag måste säga att jag är hel imponerad över deras lärare som lyckats förmedla och lära så små barn så mycket.
På kvällen var det uppvisning i en stor aula där varje klass visade upp någonting, det var lite lång draget och drog ut på tiden, synd men när klockan var närmre åtta så insåg jag att det var ett rent under att dom små barnen inte sov och att det var hög tid att få någonting i magen, sagt och gjort, efter aulan var det gående bord med stor buffé i högstadiets lokaler där varje familj ställt något ätbart så alla fick ta av alla, som ett gigantiskt knytkalas. Det var lite trångt men jätte kul att se alla föräldrar som gick omkring bland barnen och snackade. Jag gillar hans skola just eftersom det är en sån gemenskap, det är klart när man är 143 elever från förskolan och ända upp till årskurs nio så blir det väl en helt annan sammanhållning och man kan ta tag i och lösa problem snabbare än i en stor skola, så jag skulle aldrig kunna tänka mig att byta skola. Här är man säker på att problemen upptäcks och att dom gör något konkret åt det. Som hon i sexan som var taskig mot Alexander, inte ett ljud till efter att lärarna och rektor tog tag i det problemet, hon har inte sagt eller gjort något sen dess, det är ett underbart resultat!!

Ikväll ska Alexander på kalas hos en klasskamrat, eller ja inte hemma hos utan detta kalas hålls på badhuset, lite kul, så det blir ett pool party ikväll och jag misstänker att det kommer sovas väldigt gott efter det!
Ha en underbar helg i solen allihop, vi hörs!!

Produktiva dagar

2007-03-28T02:31:00.000-07:00

Det är inte klokt vilken arbetslust man får i hemmet och vilken energi lite sol kan ge.
Igår var det ju tisdag/ tvätt dag / tjat dag och det flöt på som precis alla andra tisdagar. Konflikten på morgonen, när jag frågar om alla kläder som ska tvättas hamnat hos mig i badrummet där jag står med tre tvätt korgar och sorterar högt och lågt. Får givetvis ett allvarligt nickande med ett intensivt JAAAAAAAA till svar, som den misstänksamma misstroende mamman man är ( kallas nog även realistisk) så gick jag en runda in den allvarlige svarande lille killens rum för att slå ett extra öga.
Och tänk där på golvet framför sängen ligger: ett par pyjamas byxor, ett par smutsiga kalsonger ( ovanligt odresserade eftersom dom inte hoppat i tvättkorgen av sig själva) , ett par strumpor som absolut inte var rena och en pyjamas tröja. Detta var vad jag såg direkt från dörröppningen, när jag sedan tog ett steg närmare och lyfte på täcket och tittade in under sängen dök det minsann upp en tröja och ett par vanliga byxor också. Hur skumt som helst, och tänk, fast jag är beredd på att sätta min sista slant på att alla sakerna låg där även när han tittade så såg han lika förvånad ut som om en ailien kommit in och slängt ut alla sakerna när han var hos mig i badrummet. Är det inte lustigt? Efter att ha suckat ljudligt och slängt ett arga ögat mot den lille förvånade killen som stod helt handfallen över synen av dessa plagg som på något omärkligt sätt hamnat i hans rum och på hans golv samlade jag snabbt ihop sakerna och traskade in i badrummet igen och fortsatte sortera.
Igår blev det sju ansenliga högar tvätt. På en vecka..... och då är vi bara tre..... slänger en tanke på hur stor familjer som har fyra fem sex barn har det..... herre jösses, finns det någon som helst tid över för dom att göra annat än att tvätta och stryka? Och hur många garderober har dom då??? Helt otroligt när man tänker så.

Idag skiner solen lika fint men det blåser lite kallt, inte alls skönt imorse när vi gav oss ut hela familjen strax efter åtta. Vi körde och lämnade lill killen på skolan och sen åkte vi och tvättade bilen på Shell macken. I en sån där automatisk tvätt inrättning. Lat mans varianten alltså, men ren och fin blev den. Sen tog vi en prommenad med hunden innan vi gick upp och drack lite mer kaffe.

En tanke som funnits i mitt huvud sedan i måndags slog ut och jag rusade ner till affären för att snabbt rycka åt mig en flaska yes diskmedel, fönsterputs och hushållspapper. Sen rusade jag hem igen, slet ner allt från fönsterkarmar och så började jag putsa.
Vi har otroligt bekväma fönster, bara att vända runt och det går snabbt och enkelt att putsa dom, det tar nog dryga timman för att göra alla in och ut vändigt. Men då delar jag inte balkong dörren, fast det hade nog behövts.... Jag duschade mina blommor och diskade ljusstakar, det har nu blivit hur vår fint som helst. Och allt innan klockan tolv!! Det är minsann inte klokt vad jag känner mig duktig nu, så nu ska jag nog unna mig en god kopp nypon te och njuta av utsikten genom mina fina rena fönster en liten stund.

Njut av solen, snart är påsken här!! och med påsken kommer alla turister hit, vilket innebär en total trafik katastrof och med livet som insatts ger man sig ut på dom enklaste vägarna... det är helt sjukt som dom kör. Österlen har konstrundan på påskveckan, det innebär att alla ställer ut sina konst alster, konst eller inte konst allt är ju relativt och skönhet ligger ju i betraktarens ögon men ibland undrar man om inte fler borde uppsöka en optiker.... eller rent utav skaffa sig en blind käpp för det finns inte en möjlighet att vissa saker kan tilltala någon på något plan... det är helt obegripligt i alla fall för mig.

Sola på, vi hörs!!

Fram och tillbaka

2007-03-26T12:12:00.000-07:00

Jag har inte skrivit på hela helgen, men jag har liksom inte kunnat uppbåda någon som helst kraft till det om sanningen ska fram. Efter dusten i fredags med henne på försäkrings kassan som jag snart är benägen att skrika åt så fort jag ser eller möter en därifrån så har jag jobbat hela helgen. Och efter att ha inte gjort det på nästan 8 månader så kan jag säga att det var en omställning. Inte så att jag inte fick sova eller att jag jobbade halva nätterna, tvärt om, men jag har räknat ut att jag gjorde 18 timmar i helgen och för att vara halvtids sjukskriven så kan man väl säga att jag gjorde min kvot där i helgen, fast det är klart, enligt idioterna så är jag ju fullt frisk och arbetsför.... jag saknar ord för dom där hobby läkarna som sitter där.

Imorgon runt tolv tiden ringer min ena läkare från medicin kliniken i Ystad, hon blev måttligt road när jag ringde och talade om vad dom sa på försäkrings kassan och skulle ta tag i detta imorgon, det är klart, hon blir ju misstrodd och ifråga satt eftersom det är hon som sjukskrivit mig och dom som friskförklarar mig, med andra ord så misstror dom henne och anser att hon ställer en felaktig diagnos. Att det sen är hon som följt mig det senaste året och hon som sett min sjukdoms bild och som dessutom är specialist, det är nog helt irrelevant antar jag eftersom det helt förbi ses. Men hon är i alla fall ordentligt uppretad nu och tänker hjälpa mig så mycket hon bara kan och ta tag i detta, hon ska skriva till dom och ringa till dom, skicka papper och faxa samt tala med deras läkare. Själv funderar jag allvarligt på om jag inte ska kräva en ursäkt från deras läkare för att han eller hon ställt en diagnos på mig utan att ha några som helst belägg för det. Inte ens om du slår upp det på internet står det att du är frisk förklarad direkt efter en operation, tvärt om, du hittar att det tar lika lång tid att bli fullt återställd som det tog att bli sjuk brukar vara en tids ram man stöter på med jämna mellan rum där.
Fast det är klart, den läkaren kanske tror att jag blev sjuk över en natt och lika frisk så fort jag kom ut från operations salen, vem vet.

Nog om det för idag i alla fall, jag trivs ypperligt på mitt nya arbete och med dom jag arbetar med. Jobbet är ju det samma förrutom att här är allt mycket enklare och inte lika "fint". Detta är mer som en typ kvarters krog, hel mysig och med en mera "hemma hos" stämning. Kolla gärna in hemsidan. www.kamskogskrog.se där får man en bättre inblick i vad det är för ställe än vad jag kan förklara. Jag ska även vara lite i deras ny öppnade calvados café som dom har i källaren, hel mysigt ställe som inriktar sig på calvadoser och mysiga avecer. Allt som allt är det en hel mysig krog med kalas bra ägare.
Så detta blir nog jätte bra känns det som, jag har en väldigt possitiv känsla för jobbet och stället och det är skönt att gå dit, så det är i alla fall ett litet ljus på den annars så mörka himlen.

Pengar har en förmåga att ställa till det, och att dessutom få veta att man inte får några så här sent innan alla räkningar ska betalas, ja det ställer ju allt på hög kant och några saker tippar omkull i samma veva. Humöret sjunker och man får ont i magen, samtidigt som man är arg och förbannar det mesta och framför allt systemet och fräckheten. Nonchalansen coh arrogansen är två saker jag kan reta livet ur mig på och det ska dom få klart för sig när jag väl fått pengarna, för jag kommer inte ge mig förrän jag sitter med dom i handen. Och ja ju mer jag tänker på det desto mer är jag inne på att en ursäkt är på sin plats dessutom, både till mig och mina läkare. Det ska minsann svida att dom gjort så här, dom kan gott skämmas lite och vet att så där behandlar man inte människor. Jag struntar fullkomligt i att det är deras jobb att ifråga sätta sjukskrivningar, visst gör det då, men gör det på ett korrekt sätt och av någon som är kompetent nog att kunna göra det. Men man kan väl ändå behandla människor med respekt eller det är inte viktigt när du är sjukskriven? Förlorar du den rättigheten i samma veva som du förlorar din sjukpenning och din trovärdighet?? För det är ungefär så som det känns, det är så dom får en att känna, och det är stor skam att sådana får lov att jobba med människor!

Usch, nu blev jag arg igen... suck, hoppas solen skiner imorgon igen, då blir jag lite gladare. Sola näsan lite och njut! Vi hörs!!

Hela världen är emot mig- i alla fall idag

2007-03-23T04:28:00.000-07:00

Visst har ni också haft sådana där dagar när ni känner ganska snabbt att man liksom bara inte borde gått upp, när man slog upp ögonen första gången skulle man bara snurrat runt i sängen och borrat ner huvudet i kudden igen och sovit vidare. Visserligen hade man väl förr eller senare kommit fram till den punkten när man känt sig nära svält gränsen och när vissa elementära behov som toalett besök och sånt där gjort sig påminda men det kunde man ju lösa med ett litet kylskåp vid sängen och ett snabbt besök till badrummet, men sen snabbt som sjutton in i sängen igen och dra täcket högt upp under hakan. Jag drar liksom gränsen vid kateter och tanken på att sova i samma rum som toaletten är i...
Idag är en sån dag när jag bara skulle varit kvar där.

Inte direkt imorse kanske, för dagen började bra, solen sken in genom dom små gliporna i sovrummet och drutten var på ett strålande morgon humör där han låg och babblade om allt och ingenting när han hade fått tråkigt på sitt rum, han hade ställt klockan på ur tidigt eftersom det skulle vara ett dubbel avsnitt av någonting som han skulle se på någon kanal...jag är inte alls förtjust i att han gör så, men när det är fredag kan jag tycka att det är ganska ok, för då kan han ju somna kl sju i soffan i värsta fall och det gör ingenting.
Så efter lämningen vid skolan gick jag en prommenad i solen, visserligen blåste det en del, men solen sken och humöret steg med det.

Om det bara kunnat stanna där. När jag kom hem satte det igång. Jag skulle ringa försäkringskassan och kolla så alla intyg och sånt var på plats för min sjukskrivning eftersom jag numera bara är halvtids sjukskriven sedan den 8 mars. Och jag har inte fått något utbetalnings besked... då blir man ju lite skum. Så fick jag tag på den där kvinnan som har hand om just mitt ärende och min sjukskrivning.
En parantes här nu, Är det ett krav eller bara en stor fördel om du som anställd av försäkrings kassan är totalt inkompetent med att handskas med människor? Är det ett grundläggande krav att du dessutom ska bemöta dom som ringer med ignorans och otrevligheter? Ska du dessutom vara kapabel till att kunna idiot förklara dom och se ner på dom över telefonen? Givetvis förutsätter jag att dom är fullt kapabla till att friskförklara och bedöma en sjukdom och dess förlopp via telefon och av att läsa papper, du behöver dock inte ha någon som helst aning om vad sjukdomarna innebär, nej då det är bara att titta i almanackan, är du sjukskriven mer än ett halv år så frisk förklara dom. Finns ingen anledning att läsa vad läkare skriver och att sätta sig in i sjukdomen, bara friskförklara dom.

Det där var vad som mötte mig idag i telefonen. Jag fick veta på ett väldigt otrevligt sätt att jag blev nekad sjukpenning, därför deras läkare på försäkrings kassan bedömde att jag var frisk. En människa jag aldrig träffat och som bevisligen varken kan läsa eller har den blekaste aning om vad min sjukdom innebär.
I mitt senaste sjukintyg skriver min läkare eftersom jag envisades med att börja jobba nu följande: Det är inte ovanligt med lång återhämtningsfas efter tyreotoxikos- i vissa fall upp till ett år.
Jag ska alltså börja jobba efter fem månader nu hade jag tänkt, men som hon skrev det var inte ovanligt med en återhämntning på upp till ett år, som är 12 månader. Så varför ska det ifråga sättas?????? Det där skrev hon dessutom med tanke på att jag talat om för henne att dom börjat ifråga sätta min sjukskrivning på försäkringskassan... så hon försökte med det göra klart för dom att det var normalt och att det inte var ett dugg konstigt.
Men vad vet hon??? En medicinläkare, klart att en helt främmande människa som aldrig träffat mig, som aldrig läst mina journaler eller sett mitt sjukdomsförlopp kan bedöma hur frisk jag är och helt enkelt på det sättet idiot förklara min läkare och neka mig pengar.
Så fick jag höra att jag har två veckor på mig att överklaga försäkringskassans beslut och lämna in kompletterande uppgifter om varför jag inte skulle vara 100% arbetsför.
Med andra ord vill dom ha mer intyg från mina läkare och dom såg gärna utdrag ur journalerna också, helt ärligt, finns det inga gränser för fräckhet och för var gränserna går???????
Den kvinnan jag pratade med skulle jag kunna sparka hårt. Det talade jag om för min läkares sekreterare också när jag väl fick tag på henne, halvt vansinnig så förbannad att tårarna rann på mig ( jag var på gränsen till att få ett riktigt utbrott och anfall det var länge sen jag var så arg) hon blev också väldigt upprörd och lovade att vi skulle fixa detta på måndag när min läkare var på plats igen. Tur att det finns underbara människor på sjukhusen, fast det är klart, ska man tro på försäkrings kassan så vet ju deras läkare bättre..... undra om dom fick sitt läkarleg i en corn flakes paket eller om dom ritat ett själva.

Sen kom posten...Ett brev från mitt fack förbund talade om att jag var skyldig dom 355 kronor, då höll jag på att spränga ett blodkärl i huvudet. Det var alltså förra månaden som dom drog 1581 krona för mig i fackavgifter!!!!!! Dom hade dragit för två månader då och med den där nya höjningen så blev det den summan. Vad dom missat var att jag har en sänkt avgift nu eftersom jag är sjukskriven, så dom hade dragit ungefär 500 spänn för mycket. Så det skulle regleras i efterhand som det hette, och nu fick jag alltså ett brev om att JAG skulle vara skyldig dom pengar!!!!
Dom har lunch stängt nu, men bara vänta, jag ska ha tag på dom........ och då ska dom få höra precis vad jag tycker om dom.

Ikväll ska jag jobba, första kvällen på nya arbetsplatsen, humöret är katastrof och huvudet är fyllt av bekymmer i och med att jag inte får pengarna nästa vecka, så det kommer nog bli intressant att se hur mycket jag kommer kunna få in i skallen där.... nä det kommer säkerligen gå strålande men ändå. Förutsättningarna är ju inte dom bästa direkt en sån här dag, fattas bara att gästerna är krävande och bervärliga också.. sen är liksom dagen perfekt i katastrof syftet.

Hoppas alla andra haft en bättre dag, sola näsan och njut om ni kan. Vi hörs!!

Panik och hysteri

2007-03-22T08:35:00.000-07:00

Ja så var den stora dagen här, dagen med stort D för lill killen. Dagen han har fasat för ett tag nu och inte sett fram emot alls. Tvärt om, men den kom ändå.. som alla obehagliga saker tenderar att göra.
När vi gick till skolan imorse så pratade vi om saken och kom fram till att det var viktigt att göra som doktorn sa och att det var inte så farligt,det skulle gå snabbt och så skulle det gå över ännu fortare. Allt var väldigt logiskt när vi gick och pratade om saken. Jag hade ett litet hopp om att det skulle gå relativt smärtfritt idag då. Det var inte något stort hopp men litet... och det fanns där i alla fall.

Det började inte ens bra. När vi skulle hämta honom på skolan 13.20 som det var bestämt fanns inga barn där. Gissa hur lång näsa jag fick när jag stod där och kikade in i ett tomt klassrum?! Stack in huvudet i nästa och frågade efter barnen och fick beskedet att dom var på badhuset och simmade. Ja det visste jag ju, att dom skulle ha bad idag eftersom jag packat badväskan men inte att dom skulle göra det på eftermiddagen, det kom som en blixt från en klar himmel, speciellt eftersom det var lite brådis också upp till doktorn.
Så vi fick kasta oss in i bilen och köra upp till badhuset, körde den vägen som dom brukar gå för att se om vi mötte dom på vägen och sprang in där med andan i halsen. Fångade en badvakt och frågade om han visste hur långt barnen kommit i bassängen/duschen från Nils Holgerssons skolan. Och fick svaret: Dom gick för en kvart sen.... Det var nu paniken började växa på allvar och steg upp i strupen, in i bilen igen och tillbaka till skolan. Hissade fram mobilen längs med vägen och ringde för att be dom säga åt alexander att klä på sig eftersom vi var på väg och var sena. Några minuter senare sprang jag åter igen in genom skolans dörrar med andan i halsen och där satt han på golvet och såg olycklig ut. Han trodde jag skulle vara arg för att vi fått köra omkring och leta efter dom, det var ju inte hans fel men han trodde han glömt att tala om att dom skulle bada på eftermiddagen. Det hade han ju visserligen inte berättat men det var ju för att han inte visste om det han heller, det var helt enkelt en miss från hans fröken sida. Sånt kan ju hända och nu hade vi tur ändå för vi sprang in genom sjukhusets dörrar och hann upp i god tid i alla fall, dom var försenade på Öron, näsa hals mottagningen så det gjorde ingenting.
Där syntes det tydligt hur nervös han var, han drack mineral vatten som en uttorkad och pladdrade i ett.. om allt och ingenting, sen sjönk han ihop med hela kroppen när vi blev uppropade.

I undersökningsrummet fick han sätta sig i stolen han blev anvisad till medans jag och Claes höll oss i bakgrunden. Doktorn pratade med oss vuxna ett litet ögonblick och sköterskan pratade med Alexander, så såg jag hur hela han sjönk ihop i stolen och då sprutade tårarna på honom. Halvt hysterisk och panik slagen sa han att han inte ville, helt övertygad om hur ont det skulle göra och hur ont alla verktyg gjorde som behövdes för ingreppet. Han vägrade lyssna på doktorn när han skulle förklara och slog undan hans händer, höll för näsan och ill vrålade.....
Det är inte några tjocka väggar där kan jag tala om...... så det lät väl ungefär som att han blev misshandlad där inne antar jag. Speciellt eftersom han ill vrålade frasen: " Jag vill inte, Jag vill inte" om och om igen. HÖGT!!!!!!
Det hela hysteriska nådde sin topp när doktorn visade den lilla trasan med bedövnings medel som han skulle stoppa upp i näsan, inte ens det gick... han fick inte ens närma sig näsan och hysterin bara steg, så det slutade med att vi fick gå ut igen och sätta oss i väntrummet och prata om det. För det var som doktorn sa, han kunde inte göra något utan att Alexander var med på det eftersom det var så viktigt att han satt så stilla, så minsta ryck kunde ställa till problem för dom.
Så ut igen i väntrummet, med en trasa som den han skulle få i näsan och en topps för att visa hur den såg ut som doktorn skulle använda för att "laga inne i näsan". Så satt vi och kände på sakerna och diskuterade igen, under först häftig gråt och sen lite lugnare, han insåg efter en stund att det var tvunget att det skulle göras, annars kanske han inte kunde få följa med på olika saker i skolan om han skulle hålla på och blöda så där, det blir ju som ett handikapp liksom. Så gick han och knackade på igen och sa att han ville göra det. Doktorn var kanon, idel possitiv och bestämd när det behövdes, och denna gången gick det jätte bra, han satt stilla i stolen, med lite hjälp förståss.. men det gjordes och han skrek inte och han var tyst. Några tårar trillade ner men på det hela taget gick det lugnt till och jag tror inte han kände något när dom först satte in den där lilla trasan med bedövning i näsan, när den verkat i väntrummet ett litet tag fick han komma in igen och då "lagade dom" det gick på ett kick, där var det lite mer protester, men det gick också jätte bra, och han satt stilla, så stilla som det behövdes. Så allt som allt tog det dryga timman där på sjukhuset, själva behandlingen tog max tre minuter.... så övriga var ägnade åt gråt, panik och hysteri blandat med mild övertalning och tröstning.
Men nu har vi gjort det, och för att fira det ska vi snart lägga oss i soffan och se på Bortspolad och mysa lite.

Vädret är grått, kallt, blåsigt, och regnigt vilket resulterar i en massa tända ljus här hemma och så höjer vi mysfaktorn inomhus i stället på det sättet! På med regn jackan, vi hörs!!

Gränsen mellan muta och uppmuntran

2007-03-21T14:08:00.000-07:00

Idag känns det som att vi helt missade sommaren och den där riktiga varma sköna våren utan gick direkt på hösten igen.... Det har blåst som sjutton och det har varit riktigt kallt och otrevligt. Regnat och varit riktigt sånt där höst rusk, vår känslan är kraftigt bort blåst vid detta laget kan jag meddela. Den där solen som var så efterlängtad verkar ha blåst bort den med, så det har varit en sån där riktigt trist grå dag.

När vädret är så där så blir hela jag påverkad, det är som att man tappar lusten för det mesta och man kan liksom inte förmå sig till något särskilt heller. Alla goda tankar man kan ha haft innan man skådat ut genom fönstret försvinner i blåsten eller regnar bort, så jag tillbringade dagen i soffan, halv sovandes eller slö tittandes på en film. Helt slöseri med en dag , jag vet, men jag kunde liksom inte alls förmå mig till att göra något annat. Tröttheten hade slagit klorna i mig också och det kändes som att jag gick omkring med kudden i huvudet ända in på eftermiddagen, så trött var jag.
Sen kom lite kraft när lill killen kommit hem från skolan, det är näst intill stört omöjligt att inte bli smittade när han är på ett sånt glatt humör som han var idag.
Han ska ju till "näsdoktorn" imorgon och få näsan bränd-igen- och det är en pärs vi börjat bearbeta så smått ikväll, vi har diskuterat hur viktigt det är att göra som doktorn säger, att sitta helt stilla och att det är helt ok att gråta och vara ledsen. Han är så himla förståndig här hemma men jag hyser inga som helst tvivel om att vi kommer få en fight utan dess like imorgon när vi väl är där.... jag hoppas dom avsatt lång tid för oss för bara att övertala honom till att det ska göras kommer nog ta tid... sen att få honom att inte hindra doktorn.. ja herrejösses, detta kommer bli ett spektakel utan dess like. Jag förstår ju honom så väl på ett sätt, för han är verkligen rädd för doktorn, och han är så rädd för att det ska göra ont, vilket han vet att det gör eftersom han gjort det förrut så man kan ju inte trolla bort det heller för han är ju fullt medveten om smärtan han kommer utsättas för, och det är inte lätt när man är så rädd. Jag vet, men det är så frustrerande att försöka prata med honom och få honom att förstå att doktorn måste, det vet han ju här hemma, men där- I stolen- med alla instrumenten är han inte lika resonlig, där är han inte alls resonlig kan man säga...

I vilket fall har jag nu ikväll bakat. Till Alexanders förtjusning och som en uppmuntran för morgondagen ( egentligen är det så mycket muta det kan bli men det låter ju så illa och vad är egentligen skillnaden i sådana här fall?) Vi har bakat dom där muffinsen med dumle kolor i, som han inte blev så där väldans förtjust i men nu är dom bakta i alla fall, sen gjorde vi en omgång jätte fina lyckade sockerbullar med vaniljkräm i.
Dom blev super duper goda och jätte fina, lika fina som dom man köper på kondis ska jag tala om.Alexander blev jätte glad och åt genast en stor så fort dom svalnat.
Det är lustigt när jag bakar..
Vår vän Patrik har nog en inbyggd gen som slår larm när jag börjar vispa ihop ingredienserna för det slår sällan fel, idag stod han i köket i samma sekund som jag skulle börja pensla bullarna han hade sina två största döttrar med sig också så det fikades ganska häftigt ett tag här. Patrik kan äta som ingen annan kan... många bullar.. och muffins...
Men det är ju roligt att se att det uppskattas det man bakar, och sockerbullarna var så enkla att göra att jag antagligen kommer göra dom igen ganska snart.

Nu ska jag snart slänga mig ut i höst stormen för sista rundan med hunden, sen kommer jag nog små slumra lite tills Claes kommer hem från jobbet.
Det känns som att vi kommer behöva alla krafter vi har imorgon hos doktorn.....
Så bloggen imorgon kommer nog vara fylld med rapporter från "näsdoktorn" och all tortyr lill killen blev utsatt för där..... och så får vi väl se om alla kloka ord har hjälpt när vi väl sitter där, knappast troligt men hoppet är det sista som dör och jag har ju faktiskt bakat åt honom! Sen ska han få ett kinder ägg om han klarar det, inom rimlig tid, vi har inte tid att sitta där i flera timmar... nä detta kommer bli en rysare imorgon.
Jag säger bara Stephen King, Agatha Christie, Alfred Hitchcock samt alla andra skräck och rysar författare som finns, släng er i väggen, imorgon kommer en historia från verkliga livet, och den kommer klå allt annat med häst längder!!!!! I alla fall i en ångest fylld livrädd och skräckslagen åtta årings ögon, och i en lika frustrerad och halvt hysteriskt panikslagen mamma... tur Claes är med, vart skulle det sluta annars?? Hemska tanke.

Håll i hatten, vi hörs!!

Nostalgi tripp utan dess like

2007-03-20T11:34:00.000-07:00

T som i tisdag och som i vår familj även står för tvätt dag. Japp ännu en tisdag har infallit i almanackan och det har givetvis sett ut som vanligt, jag har löpt amok med tvätt korgar, jagat dom där små förargliga strumporna som jag missade förra tisdagen och fast besluten som jag var imorse skulle jag se till att all tvätt kom med idag. Eftersom jag strök och bytte sängkläder igår så var där en maskin extra så det var en ordentlig hög med tvätt som tronade upp i badrummet när jag redan igår kväll började mitt sorterande och letande.
Jag tänkte att om jag är så förutseende att jag rensar och samlar ihop allt jag hittar redan måndag kväll så kan jag ta det där som blir på efter slängen idag på morgonen, vilket innebar att jag stod med utsträckt hand och väntade på att Alexander skulle komma ur pyjamasen så jag kunde få den att tvätta, lika dant med hans underkläder. Inget lämnades åt slumpen idag. Trodde jag som vanligt, men den reducerades i alla fall ordentligt på det här sättet och det är ju det som är viktigast. Att någon lömsk strumpa eller liten tshirt gömmer sig får man väl alltid räkna med men man slipper i alla fall hitta en hel maskin till när tvätt dagen är till ända.

Solen har varit framme idag igen och våren kändes helt plötsligt ganska nära igen, fast det låg lite frost imorse när vi gick till skolan... så helt vårigt var det inte.

I eftermiddag när jag var och handlade föll mina ögon ner i glass disken som dom så strategiskt placerat vid kassorna, ger mig sjutton på att det är för att dom vet att sådana svaga typer som jag faller för frestelsen och kan utan problem svänga till med ett inbillnings socker fall som rättfärdigar att man trycker i sig en glass på vägen hem. Chokladen vid kassorna gör jag mitt allra yttersta för att inte ens se, jag tittar upp i taket, på väggarna och på alla andra, bara inte ner bland dom där dom ligger så lockande och goda... japp jag är som sagt en socker beroende liten varelse, och ska jag fortsätta stoppa i mig godsaker var gång jag känner för det så är jag inte så liten ganska fort...
Men i vilket fall, glass disken, GB har en liten disk i vår lokala "runt hörnan affär" och i ögonvrån skådade jag en glass som genast tog mig så där en 20 år bakåt i tiden, minst och fylldes av nostalgi. Nästan lite rörd tog jag upp årets, årtiondets ja jag vet inte hur länge sen det är som sagt, men min första på väldigt länge. I min hand höll jag en Top Hat, och den såg precis lika dan ut som jag mindes den.
När jag kom hem satt jag vid köksbordet och åt min Top Hat med andakt, fylldes av nostaligiska glass minnen och förlorade mig i en socker kicks värld där alla saknade glassar cirkulerade.
Minns ni? Storstruten? Den var en klassiker den också. I Lidköping, och säkerligen på andra ställen jag har bara inte lyckats hitta dom, så finns det ett glass märke som heter Klings. Dom gör en oslagbar glass, helt underbar, deras Pop74, Basse och blåbärs putte kan få mig att dregla lite lätt. Nu är det många år sedan jag åt någon av dom men minnet lever lika levande idag som sist jag åt en.
Till min stora förtjusning så finns ju åter sedan ett tag min absoluta favorit bland GB glassarna åter igen i diskarna, jag talar givetvis och Tipp Top. Där har vi den ultimata glassen för alla som är lika socker beroende som jag.... Där finns inget att inte tycka om och den är försvinnande god.

Så jag har gjort en snabb dykning i årtionden och frossat i nostalgi bland glass och godis minnen, konstaterat att det är ett under att man inte rullar fram så många glassar man tryckt i sig och vet ändå med sig att när sommaren kommer är det jag som sitter i solen någon stans och njuter av en glass i alla fall, socker eller inte socker, ingen sommar utan glass och jag är noga med att fira sommaren!!!
Njut av solen, snart är sommaren här! Vi hörs!!

Man kanske måste vara man?

2007-03-19T11:26:00.000-07:00

Ja gott folk, ni har säkerligen inte missat det senaste inom sport och med sport så menar jag hockey världen. HV71 lyckades med ett nödrop ta sig vidare ett litet steg närmare finalen och enligt Claes är guldet så gott som hemma i Jönköping.... Peter vår vän från Eslöv menar dock att guldet är så gott som hemma i Karlstad hos Färjestad, där det enligt honom hör hemma. Ja att höra dessa två män disskutera och dividera om hurvida det är rätt lag som vinner vs förlorar är en hel vetenskap i lojalitet och kunskapen att hålla sig neutral har fått en helt ny innebörd kan jag tala om.
Igår var det ju stora skräll matchen mellan HV71 och Brynäs, Claes kusins sambo håller på Brynäs. Det är nog ingen i hela släkten som egentligen vet varför men han gör det i alla fall. Alla andra håller på Hv71 eller LHC eftersom dom bor uppe i Motala och där är det lite blandat men Brynäs.... Ja i vilket fall som helst så fick den stackarn ett rart sms från Claes när slut signalen ljöd: "HV71 tackar för visat intresse och önskar Brynäs en skön semester" Han har inte fått något svar på det smset. Vilket kanske inte är så märkligt men innan under matchen haglade det sms högt och lågt där emellan och gärna vid vart mål och det var spännande, i alla fall så blev det det i dom sista minuterna för jag hade faktiskt spelat en tia på 4-3 till HV.... och det blev det!
Så jag tackar båder HV och Brynäs för dom 200 kronorna som jag kunde inkassera idag från ett ombud för svenska spel.
Männen i soffan igår under denna match var Claes, Kim och Patrik. Patrik håller nog egentligen på Malmö men där är ju ett lag som verkligen fick en tidig semester som dom två andra kallar det och i stället roar sig Patrik att psyka dom två andra och hålla på motsatta laget.
Jag och Linda satt mest i köket eller någon annan stans med barnen och våra misstankar slog in ganska omgående, det var skäls ord och smärre anfall i soffan. Där var en hemma domare som snabbt blev en borta domare när dom kom på att det var HV som var hemma ( tydligen glömdes det bort i stundens hetta), där var felaktiga och för att inte tala om rent löjliga domslut och utvisningarna har nog aldrig varit mer orättvisa. Brynäs spelare var tragiskt elaka och fuskade sig till både det ena och det andra tydligen, ( visst måste man ge dom killarna lite poäng om dom faktiskt lyckades mygla sig till så mycket för det måste ju krävas en viss teknik för det)
Vrålen som ljöd och som skallade i väggarna när Motståndar laget kom för nära eller när det blev mål skulle kunna lyfta tak. Både jag och Linda höjde både ett och två ögonbryn när vi överröstades av dessa vrål, Linda skällde på Kim både två och tre gånger också om hurvida man skrek på det sättet när barnen var med.
Till svar fick vi märkliga blickar och huvudskakningar, ett överseende leende och en liten klapp på huvudet tror jag innebar att vi inte fattade vad vi snackade om, och i ärlighetens namn så är det ju sant.
Men hur lite jag än vet om hockey och taktik så var det minsann jag som vann igår.... jag var den enda som satte rätt resultat och vann pengar!!!!! Så det så!
Nyheterna idag har varit fulla med att det nu är HV71 och Modo som möts i nästa omgång, jag kände inte alls att jag blev fascinerad eller på något sätt påverkad av detta meddelande, däremot har min sambo påtalat det ett antal gånger... han är nog glad för oss båda två, minst.
Jag föredrara att se en fotbolls match, hockey förstår jag mig inte alls på. Det kanske är för mycket testosteron för mig där, vem vet,

Idag är en ny vecka, måndag igen. Denna måndagen började strålande med att vi gick upp i tid och hade gott om tid på mig för att läsa tidningen och dricka mitt kaffe innan det var dags att gå till skolan med drutten, underbart att slippa stressa på morgonen. När vi kom ut gick vi lätt framåt lutade och kämpade oss fram i blåsten som antagligen avtagit under natten men dock ändå var kvar i ganska hög form tyckte jag.
Morgon prommenaden blev därför inställd, det blåste så fruktansvärt där nere vid havet och tanken på att gå i skogsdelen när man inte vet hur grenar och sånt trillar ner fick mig att vända kosan hem igen och dricka lite mer kaffe.
Ställde mig istället och strök nya påslakan och örngott, bäddade rent och plockade i ordning lite på det mesta som jag hittade här hemma som hamnat på lite lustiga ställen. Saker i det här hemmet har en tendens att få ben och flytta sig från sina ordinarie platser, däremot är det ingen som någon gång har en aning om hur och varför sakerna flyttat sig. Märkligt fenomen det där.
Stor städning i akvariumet var välbehövlig och uträttades i eftermiddags när lill killen kommit hem och kunde hjälpa till, det är trots allt hans akvarium även om det inte på något sätt är rimligt att han ska kunna sköta allt själv där så är han alltid med och gör det han kan.
Så nu efter läxläsning och kvällsmat ska jag bara sitta och njuta av en kopp kaffe och inte göra något vettigt alls.
Ingen sport, inget vrålandes och inga skälsord efter en stackars domare... bara en alldeles vanlig måndags kväll.
Håll i hatten, vi hörs!!

Kalas varvat med lite sport

2007-03-18T02:59:00.000-07:00

Jag vaknade till ett lustigt ljud från fönstret, ett lätt dunkande med ett lite starkare vinande. I mitt halv vakna tillstånd begrep jag först inte alls vad det var som lät, tills jag kände ett lätt vinddrag och en liten il av kall luft mot ena armen.
Vi sov med fönstret öppet och det blåste kraftigt ute. Jag skulle till och med kunna kalla det för jätte kraftig blåst efter att ha varit ute så att den stackars rullgardinen fått smälla fram och tillbaka är ju inte så lustigt då.
Vi har klarat oss från ström avgbrott och andra olyckor inatt när det blåst som värst, och det nya ovädret dom varnar för nu med stormbyar och dyl skulle nog inte heller drabba oss något vidare. Vi håller oss nog till snö oväder vi, så ni kan ge er sjutton på att om det snöat också så hade ni kunnat läsa och se om oss på nyheterna, precis som sist!

Idag ska Alexander på kalas hos en klass kamrat, han och Malcolm en annan kille från klassen ska ge en present tillsammans och jag har nu på förmiddagen knåpat och pysslat ihop ett födelsedags kort som kommer slå alla andras med häst längder!
Claes var ju på film mässan förra helgen, där han då såg och fotade bla Darth Vader från Star Wars. Och några andra figurer från dom filmerna, dom vet jag inte vad dom heter bara.. jag är ju som sagt inte så insatt i dom filmerna utan nöjer mig med att kunna Darth Vader och några andra nyckel personer.
I vilket fall så la vi in korten i datorn och så tryckte jag ut två foton på ovanstående karaktärer för att sedan klippa och klistra in fotona i ett eget knopat födelsedags kort.
Som Alexander sa hel nöjd vid synen av kortet, " Det är inte alla som får ett födelsedags kort från Darth Vader minsann"
Flugan som går i klassen bland killarna är ju just Star Wars och då i alla dess former, om det så är filmer, lego, kort, figurer eller spel så är det samma tema och alla killarna är lika insatta i det. Så därför är jag hel säker på att två riktiga foton på Darth Vader kommer slå högt i födelsedags killens ögon!
Alexander toppar redan poppis listan just för att Claes har träffat den riktiga Darth Vader och för att han har alla sex filmerna! I killarnas ögon i klassen är Alexander en lyckans ost som har Claes som är så engagerad i Star Wars han med.... jag ler bara lite åt detta.... mitt engagemang når andra höjder än dom där rymdskeppen.

Sen efter kalas och avsked av Claes familj från Motala som ska åka alla milen hem idag igen ska vi hem i soffan och se sport... Ja jag kanske inte är lika taggad för det som mannen i huset men jag kommer ju få höra den och se och höra alla expert kommentarer från soffan.
Jag kommer garanterat få höra hur korkad domaren är, ordet hemmadomare brukar skalla här hemma med jämna mellanrum, kanske dock inte idag eftersom HV71 spelar just hemma då blir det nog snarare bortadomare som kommer ljuda högt och lågt här hemma. Det är tydligen den avgörande matchen idag för just HV71... så spänningne och förväntningarna är höga här hemma... på den manliga sidan alltså.
Familjen Wranborn/Söderberg kommer också hit för att se hockey och så ska vi äta kvällsmat ihop. Det känns som att jag, Linda och barnen kommer kanske eventuellt få höra vilka besvikelser vi är när vi inte engagerar oss i hockeyn och vilka förädare vi är för att vi inte håller med helhjärtat i alla deras skall ord och protester.
Hot om separationer, sovanden på soffan och dyl är inte heller att bli förvånade över. Vi tar dock allt med en nypa salt och ett stort leende tillsammans med ett överseende ögonkast.
Så det är dagen, kalas och sport. Det kommer bli en intressant dag... rapport följer om detta sport spektakel..
Håll i hatten, vi hörs!

Ett lätt illamående

2007-03-17T02:28:00.000-07:00

Jag skriver om igår fast idag, jag gillar egentligen inte att komma en dag efter och skriva om går dagen, varför vet jag inte, antar att det är för att jag alltid skrivit samma dag eller inte alls om den dagen. Men jag tänkte faktiskt skriva igår, min tanke med hela bloggen här på blogspot var ju att skriva lite varje dag, om än bara några få rader.
Igår var en dag som försvann.
Efter lämningen på skolan gick vi våran morgon runda då med sällskap av tre andra hundar så det var jätte trevligt. När vi kom hem inväntade vi Liam som skulle vara hos oss medans Linda åkte upp till hästarna och sen var tanken att hon skulle jobba i tre timmar bara, då skulle han vara hos sin mormor som även är hans dagmamma. Men lill killen hade lite feber, han var snuvig och två framtänder skymtar tydligt under tandköttet så jag behöll honom här, jag tyckte så synd om honom att behöva vara ledsen när mormor inte kan ge honom allt det som han ville nu när han var lite små sjuk, visserligen bara av tänderna men ändå.
Så dagen försvann i ett litet yrväder som lekte, sov och tillbringade massor av tid med att mysa och kela.
Sen vid två när Linda hämtat honom åkte vi till Daniel och Ingela. Claes och Daniels mamma och man hade kommit ner från Motala och hade deras kusin barn med sig som är två år äldre än Alexander. Nisse.
Vi fikade och pratade en stund på efter middagen och sen gick vi hem igen en sväng.
För att gå tillbaka ett par timmar senare igen, då var det middag och efter som Ingela faktiskt fyllde år så var det ju en födelsedags middag. Allt som allt sex vuxna och fem barn, åt massor av tacos. Undra varför man aldrig kan äta tacos normalt. Varför kan man inte helt enkelt bara sluta äta och framför allt varför tar man upp mer mat när man egentligen är så mätt att man känner hur illa måendet stiger och hur man börjar känna en lätt panik känsla över hur man ska få luft. Ändå fortsätter man lite till.
Det gjorde jag igår också. Bara för att bli helt knäckt när sedan det dukades fram kladdkaka och en stor skål marrängswiss. Det var då jag insåg att illamåendet var ett faktum.
Ja för precis så illa är det, det kvittar hur mätt jag är, jag får sådana där sjuka tvångstankar om att jag måste ha en liten bit kladdkaka, en liten skopa marrängswiss och så två koppar kaffe för det är ju trots allt så himla gott. Och jag kan bara inte förmå mig till att säga nej tack och luta mig tillbaka och låta alla tacosen sjunka.
Nej in med nästa lass och så sköljer vi ner det med lite kaffe och sen känner man sig verkligen som en levande stor cementblandare. För ungefär så känns det när allt mat intag är över. Det landar liksom som en stor tung klump i magen och drycken man intagit lägger sig ovanpå och skvimpar runt lite. Vid för häftig rörelse eller för djupa andetag börjar cementblandaren röra på sig och det är inte med några smidiga övergångar när allt snurrar runt där inne i trumman, nej det känns för var rörelse och vart andetag är belagt med en fundering på om det inte bara vore enklare att lägga sig ner och dö.
Kvällen blev trots allt inte så sen, vi var hemma halv elva ungefär och då slängde vi in ungarna i säng Alexander hade redan sovit en liten stund då hemma hos Daniel och Ingela.

Idag ska vi umgås jag vet inte rikgtigt än hur planerna ser ut om vi ska göra något speciellt men det löser sig väl efter hand antar jag. Dom åker ju tillbaka imorgon så det blir ju kort men intensivt!!
Det blåser som sjutton här nere idag i alla fall, så några ute aktiviteter känns inte alls aktuella...
Hoppas ni inte blåser bort, vi hörs!!

ett litet roligt inlägg bara...

2007-03-15T12:51:00.000-07:00

REGLER:
Varje spelare som blivet "tagen" börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de blivet "tagna" och att de ska läsa ens (min) egen blogg för mer information. sidan är http://mia585.spaces.live.com

Jag fick en utmaning där, hemma på Mias space, tror jag att det var i alla fall, till mig alltså... tänk om det inte var det´.. men jag gör det ändå...

1: Jag har små fobier som jag arbetar med dagligen om hur sängen ska bäddas och om hurvida man kan låta disken vara i diskhon utan att diska direkt.

2: Jag har ett gräsligt temprament, som ibland har en tendens att explodera lite för snabbt...

3: Äter hellre dessert än förrätt

4: Fobi mot alla små kryp och insekter, undviker områden som kan innebära fästingar och dyl in i det sista.....

5: Hysterisk nålfobi hos läkaren... eller var man nu kan tänkas komma i kontakt med nålar. Argumenterar och diskuterar och ibland tom hotar personalen så smått ( dock något jag ALLTID ber om ursäkt för och ångrar i samma sekund som allt är över) MEN jag slåss inte längre, det gjorde jag i mina yngre dagar i ren panik...

6: Gråter jätte lätt till sorgliga filmer och sorgliga böcker... och då menar jag gråter, ni skulle sett mig när vi såg Passion of Christ.. som jag tjöt... helt hejdlöst grät jag mig igenom över halva filmen.

Så där, nu slänger jag iväg utmaningen till Eva, Eric, Ronny och NiNa för det är bara dom fyra jag tagit med mig hit till blogspot förutom Mizan så jag börjar där!

Lyckad produktiv torsdag

2007-03-15T11:30:00.000-07:00

Imorse var en lika bra morgon som vi hade igår, tänk vad skönt det vore om vi kunde få detta som rutin, att vara uppe i god tid och njuta. Kunna le mot varandra och bara känna glädje, även på morgonen.
Jag kan tänka mig att många ifråga sätter varför man ska behöva önska en sån sak, det är väl bara att bestämma sig, men det är det faktiskt inte för oss vanliga icke morgon pigga männískor. Fast den första timman vet jag inte ens om jag vill kalla mig för människa.
Den raska prommenaden efter lämningen på skolan gjorde jag och hunden själva idag, där var ingen annan mamma just då som skulle gå och jag orkade inte stå och vänta så vi traskade iväg på egen hand. Och kom hem tio minuter tidigare än vad vi brukar, fast vi gick samma runda... Hmmm går man alltså saktare när man är fler? Jag trodde annars att man peppade varandra till att öka och hålla lite tempo på gången. Claes brukar fråga mig i lätt irriterad ton när vi är ute och går tillsammans om vi ska med något tåg eller om det finns en annan livsviktig orsak till att vi nästan ska små springa.
Det är inte som jag tänker på att nu ska vi ha tempo och öka takten när vi prommenerar, tvärt om, men jag är nog inte så bra på att flanera och strosa, jag vill gärna ta mig dit jag ska och då ska det gå undan, jag hinner titta mig omkring och se omgivningarna ändå tycker jag. Sen att det aldrig är jag som får syn på dom där rådjuren, hararna eller ekorren som hoppade förbi är en helt annan femma, jag råkar helt enkelt bara titta åt ett annat håll just då, var gång....

Väl hemma igen, drack jag och Claes lite kaffe och kollade på nyheterna, någon hade tydligen erkänt 11 september attacken, nu här om dagen. Det skulle vara Bin Ladens närmaste man som gjorde detta erkännande för USA´s militär på det ökända fängelset...
Så under vilka former detta erkännande framkommit kan man ju bara filosofera över och äktheten i erkännandet likaså i samma veva.
När posten kom fick vi varsin sak att glädjas över, Claes fick Kalle Anka ( Alexander fick leksaken i tidningen) och jag fick min nya tidning som heter Världens Historia. Jag tog den prenumerationen efter ett svagt ögonblick i ett telefon samtal av en jätte glad och trevlig försäljare av just denna prenumeration. Man skulle få två nummer att pröva på och ett exklusivt knivset för 59 kronor... jag menar, hallå, klart jag hoppade på det. Tidningen var dock en possitiv överraskning för den innehöll många spännande intressanta reportage och jag blev väldigt possitivt överraskad och glad.
En timma senare blev jag ännu gladare, då ringde min mobil och det var Tor som var en av våra vinleverantörer på mitt gamla jobb som talade om att han var nedanför mig och på väg upp. Han kom och lämnade fyra underbara vinflaskor som vi köpt av honom, ljuvliga viner som just nu pryder sina platser i vinställen. Inga billiga viner och absolut inga vardags viner men så otroligt goda och ibland är det ju kul att kunna lyxa till sin vardag lite med en extra fin flaska vin, eller hur, en gång drack vi en jätte dyr och underbar amarone för dryga tre hundra kronor till en pizza.... men det var nog den bästa pizzan jag någonsin ätit.... och det var garanterat tack vare vinet!!!
Det är inte ofta jag dricker ett glas vin eller två, men när jag gör det så vill jag att det ska vara riktigt gott ett sånt där vin som jag kan längta efter att få smaka, som ett av dom vi fick idag... det ligger och läskar lite i hyllan.... får se hur länge vi kan hålla oss... men det kräver nog mer avancerad mat än pizza till det tror jag.

På eftermiddagen gav jag mig ut i total idé torka men med en svag plan i bakhuvudet för att jaga present till min svägerska som fyller år imorgon, vi ska dit på middag på kvällen så jag var ganska sent ute, men man ska ju jobba bäst under press säger dom som vet.
Jag hittade ett fat här hemma som jag inte använt, köpt men sen har det fått stå i sin påse så det var inte ens uppackat, så kilade jag in i vår delikatess butik här och köpte en massa små olika ostar i bra smak storlekar.. bla Le Cadoz, Appenzeller, Tallegio, Montenebro två lokala ostar från österlen en i ädel och en med karl-johan i och så en till tror jag det var. Hittade även två olika salami korvar och en annorlunda inläggning och kryddning av soltorkade tomater. Sen gick jag vidare och kilade in i blomsteraffären där jag hittade en jätte häftig prydnad som skulle se ut som ett fågelbo, nu till påsk och allt, köpte det , celofan och några hampa snöre i en jätte häftig grön färg. Sen gick jag hem och arrangerade allt och slog in i celofanen innan jag slog det gröna hampa snöret om som en stor häftig rosett i toppen. Det blev ur bra!! Så jag är hur nöjd som helst med den här presenten, vi firar ju egentligen inte varandra vi vuxna så detta var ju bara något litet som en symbolisk födelsedags present, men jag tror den blir uppskattad.
Kvällen ska jag ägna åt att plocka undan lite och kanske damma... eller också gör jag det imorgon.... för damma ska jag, frågan är ju bara när..
Sola näsan när ni kan, vi hörs!!

Mitt i veckan

2007-03-14T10:13:00.000-07:00

En helt vanlig onsdag, det var länge sen vi hade en sådan med tanke på sjukdomar och sjukhusbesök. På något sätt har det alltid varit just onsdagar som varit drabbade mer eller mindre.
Denna onsdagen vaknade jag innan telefonen som jag har på alarm.
Mitt morgon humör funkar inte så bra ihop med väckarklockor, varesig det är klockradio eller andra.. det enda jag INTE smäller i byrån, kastar mot väggen eller i min vilda inre önske fantasi kastar den hejdlöst ut genom fönstret för att visa världen hur orättvist det är att jag måste gå upp. Det lustiga är att när jag väl kommit upp har jag inga problem alls, jag är visserligen lite slö och svår startad. Det krävs sitt kaffe och sitt lite muttrande över första koppen, bläddrandes i tidningen och ibland om andan faller på med nyhetsmorgon på låg volym. Ibland händer det att något fångar mitt intresse redan här annars brukar det få vänta tills efter lämning eller via internet senare...
Men imorse var en sån härlig morgon att jag traskade ur sängen med ett litet nöjt leende, det var ju äntligen dags för drutten att få gå till skolan igen och solen sken ute.
Jag drack mitt kaffe, läste tidningen, lyssnade på nyheterna och vädret, servade lill killen med mackor och plockade fram rena kläder han skulle ha på sig samtidigt som jag bäddade hans säng när jag ändå var där inne. Med andra ord flöt allt på jätte fint imorse och vi kom iväg i tid och utan några dispyter, härligt!
Efter lämningen tog jag och Modde tillsammans med en annan mamma och hennes hund en lång prommenad längs med havet och in i skogen, en lagom runda som allt som allt tar ca 50 minuter för mig och Modde och då går vi i rask takt, inget små sölande här inte när vi traskar på. Vi lämnade hemmet strax innan 08.00 och klev in genom dörren 08.53 så det är en nyttig start på dagen tycker jag.
Jag kände mig så himla nyttig, och det är minsann inte var dag det händer!!! Fast jag varit duktig emellanåt och ätit russin och apelsiner när jag egentligen längtar mig blå efter en härlig chokladbit eller något annat gott.. jag vet, jag är totalt socker beroende och det är minsann inte det lättaste att bli av med ska jag tala om.
Igår kväll däremot var jag så otroligt salt sugen, och det tar emot att sitta och äta bara rent salt att jag ställde mig och poppade pop corn mitt upp i alltihop här på kvällskvisten.
Lite nyttig som jag ändå försökte vara så saltade jag dom varma pop cornen med det ny inhandlade saltet som innehåller 70% mindre natrium och är ett mineral salt. Visserligen jod berikat men jag menar 70% mindre natrium... hur nyttigt låter inte det?
Det står på burken: "om man vill minska användningen av salt (=natrium)"
Nu vet jag varför detta Mineral salt hjälper till på ett högst effektivt sätt att minska intaget av natrium. Och tro mig det har inte alls bara med att göra att det innehåller 70% mindre... nä herre jösses som det smakade.....
Mina så hett efterlängtade väl saltade pop corn smakade hur skumt som helst, till och med lite surt. Jätte läbbigt, jag kunde inte äta dom så läskigt var det.
Ok för att mitt salt behov försvann, pop corn suget lika så men det gav mig ett lätt illamående och avsmak istället så frågan är vilket som är värst....
Men det här Mineral saltet lär få stå orört ett bra tag nu, tills jag vet vad jag kan tänkas vilja använda det till. Jag har för mig att det ska finnas någon gammal huskur om hur man tar bort fläckar med salt... jag ska fundera lite på det, för där spelar det väl inte någon större roll hur det smakar antar jag.
Ikväll ska jag ligga i soffan och bara inte titta på något vettigt alls, utan bara njuta av att en helt normal onsdag förflutit, utan sjukdomar och sjukhus besök.
Njut av våren, vi hörs!!

Tvätt städ och barn

2007-03-13T08:32:00.000-07:00

Solen lyser lika fint idag som den gjorde igår, dock inte lika varmt tycker jag mig ana. Tillräckligt för att jag hängt ut alla täcken idag med och vädrar loss det här hemma men inte tillräckligt för att jag ska vilja sitta stilla ute för länge, det blir snabbt lite kyligt trots den härliga solen.
Jag tycker mig märka på nästan alla att solen påverkar och höjer humöret på dom flesta, på dom som det inte gör det är det nog något annat som ligger bakom, för annars är solen en riktigt humörs höjare tycker jag.
Idag tvättar jag, som alla andra tisdagar. Tisdagarna är vår dag i tvättstugan, vi är sex lägenheter/hus som delar en tvättstuga så vi har en dag var, funkar ganska bra det är ju bara att byta sins emellan om det skulle vara något. Så idag åker allt som råkar ligga ivägen eller skymtar förbi i tvättkorgen och ner i maskinen.
Men visst är det mystiskt, hur mycket jag än plockar, letar sorterar så kryper det alltid fram några små förargliga plagg som skulle tvättats när dagen är till ända.
Några strumpor som inte dresserats tillräckligt bra för att själva hoppa i en förbi passerande tvätt korg eller en tröja som på något hel skumt sätt skrynklat ihop sig mellan två dynor i soffan eller längst in under en säng.
Sonen ser givetvis lika förvånad ut var gång som jag ligger och ålar på golvet för att sen dra fram diverse klädesplagg och saker under sängen. Han har självklart ingen aning alls hur dom kommit dit, det är nog något väldigt lokalt inne i hans rum det här med kläder som får ben och leksaker som bara ger sig iväg från sina ställen och placerar sig lite där dom vill.
För hur det än är, fast jag frågar 20 gånger om han kollat igenom sitt rum efter mer tvätt känner mamma radarn av ( eller är det den kvinliga helt enkelt) att där garanterat ligger minst en strumpa och en tröja på något väl gömt ställe. Så när frågan är ställd den där sista irriterande tjugonde gången stegar jag in där och helt enkelt kollar själv, fattar egentligen inte varför man inte gör det direkt, man hade ju sparat så mycket tid och irritation på det sättet.
När man sen fiskar upp och fram dom gömda hur skumma kläderna ser han lika förvånad och paff ut var gång, varenda vecka, varje tisdag. Snacka om Tisdags fenomen.
Innerst inne hoppas jag väl att han någon gång faktiskt ska kunna hitta dessa sakerna själv men fram tills dess antar jag att jag kommer tjata och sucka, som en mamma ska.... enligt alla konstens regler.
En dammsugning och sprayning av samtliga gröna växter, vattning och ansning av dåliga blad och sen ser fönstren trevligare ut igen. Vattnar krassen i köket som vi sådde igår, det har redan kommit ut en massa små groddar ur de flesta, eller svansar som Alexander kallar dom. Han äter inte krasse men tycker att det är rasande roligt att så dom och se hur det växer, på det sättet är ju just krasse tacksamt eftersom det går så fort.
Strax efter ett kom lille gudsonen, pigg och glad som ett yrväder satte jag honom i vagnen och tog en snabb prommenad och postade lite brev och gjorde ett ärende till skolan.
På vägen hem hämtade vi upp hans storasyster som var klar hos frissan och sen gick vi hem allihop.
Dom stora barnen leker nu, och den minste sover, därav min stulna dator tid, för hur det än är så kräver en ettåring sin tillsyn och uppmärksamhet.
Så att tro att man skulle kunna få sitta här i lugn och ro när han är vaken.... tja det kan man ju tro...
Hoppas ni fått skön sol på näsan idag, njut så länge ni kan. Vi hörs!!!

Höga föräldra poäng

2007-03-12T08:54:00.000-07:00

Ja igår ställde jag ju in alla ute aktiviteter som innebar långa prommenader och lekplatser och dyl. Ända fram till middags tid ungefär för då tittade minsann solen fram och det blev riktigt fint ute, jag slängde ut täckena på balkongen och vädrade till det högt och lågt här hemma, så då kändes det riktigt bra.
Med andra ord fixade vi lite fika och så begav vi oss till en lekpark med lill killen, utrustade med kaffe och kex, tidningen och sittundrlägg slog vi oss ner på en bänk där i parken och tyckte att det var skönt i ungefär mindre än en minut... för herre jösses vad det började blåsa, och den där solen som var framme innan lyste med sin frånvaro. Med andra ord var det så där riktigt otrevligt väder med blåst och kyla när jag och Claes satt där på en bänk och tittade på när lill killen lekte med några andra barn.
Vi höll ut i mindre än en timma kan jag meddela för det var hur kallt som helst, det spelade ingen roll hur mycket varmt kaffe man slog i halsen man blev lika nerkyld direkt igen... så vi åkte hem igen, dock med en liten lagom dos av höga föräldra poäng där tyckte jag för vi stod ju i alla fall ut en stund, vi kunde lika gärna vänt direkt och åkt hem!

Idag när jag vaknade kändes gårdagen som ett grått trist minne bara, för ny lyste solen igen och det var hur fin blå himmel som helst.
Linda och Liam kom på förmiddags fika, eller hon och Hades som hon kallade honom för idag... det är en bestämd liten man det där, men helt enkelt underbar. Fast det är klart det är lättare för mig som bara är gudmor att se allt med lite enklare ögon än när man är förälder och har det var dag och hela tiden.
Så kom eftermiddagen och jag skickade iväg Linda hem efter barnvagn, stor dotter ( eller ja snart 7 år är hon så stor och stor) och hennes cykel.
När dom kom tillbaka tog vi dom stora barnen på deras cyklar och så Liam i vagnen, hundarna i koppel och sen gav vi oss ut på en lång runda.
Barnen cyklade och vi gick, helt suveränt skönt, vi gick en lång runda och sen stannade vi på en lekplats så barnen fick leka lite också innan vi vände hemåt igen.
Det var otroligt uppskattat och skönt, så idag kändes det som att man plockade in en hel hög drös med föräldra poäng. Man skulle göra sånt oftare, det är gratis nöje , men otroligt uppskattat, nästa gång ska vi ha fika med också.
Så nu sitter jag här, lite så där lagom trött i kroppen och av all frisk luft man fick och känner hur skönt det är att våren som jag så starkt misstrodde igår faktiskt är på väg och det med storm steg känns det som. På vår balkong idag hade vi 15 grader... är det inte underbart??
Njut i solen, vi hörs!

Lite snopen på våren

2007-03-11T00:50:00.000-08:00

Vart sjutton tog våren vägen...
Eller är det just detta som är vår, ett ostabilt och opålitligt väder som inte kan hålla vad det lovar från dag till dag... eller är det hela SMHI som fått fnatt och inte kunnat tyda sina väder kartor och data skrifter? Njae, dom litar jag nog mer på än på våren känns det som.
Det där underbara vädret från igår är helt bortblåst, i ordets rätta bemärkelse. Idag är det grått, mulet och det blåser kallt... hel trist.
Så alla planer på lekplatsen, ev korvgrillning i skogen och andra ute aktiviteter är helt lagda på hyllan.

Igår var det den där melodifestivalen, och som jag skrev igår så blev det så där... The Ark vann men Andreas Johnsson kom tvåa, det räckte inte riktigt ända fram för honom, jag tror ändå att man röstade på The Ark för att dom är tillräckligt orginella för utmana fjolårets vinnare, jag menar om Lordi sätter ribban med sin låt.... då måste ju övriga världen följa efter. Eller? Det känns i alla fall som att det är så både juryn och svenska folket över lag tänkte.

Igår kom Peter ner från Eslöv, han hade med sin bärbara hårddisk och ägnade ett par timmar åt att lägga över allt vi skulle spara och använda i den nya stora fina datorn. Hur "fin" nu en dator kan bli, när den funkar som den ska och har en kapacitet som är enorm jämförelse vis med våran laptop så är den hur fin som helst. Nu är det ju inte så att jag har järnhård koll på allt vad sånt där med datorer innebär men den vi har köpt är tydligen nått i stil med en värsting grej. Så nu kan det lagras saker i datorn! Så Peter grejade lite på sen eftermiddagen och innan han var det Claes fd elev som hjälpte oss med den, det är så mycket man inte vet och så mycket man inte har intresse av när det gälller datorer... tur att man då har vänner som har intresset och kunskapen !
Så nu har det fixats med program och med musik, media spelare, dvd spelare, inställningar, filmer, och en massa annat som jag inte alls fattar.
Men bra blev det!

Den här dagen ska nog ägnas åt lite bakning och sånt, från början hade jag som ambition att baka sockerbullar med vanilj creme i, den inspirationen saknas helt idag. På sin höjd kommer jag knåpa ihop en kladdkaka och kanske något annat. Vi får se.

Ha en härlig söndag, imorgon är det vardag igen! Vi hörs!

Vårkänslor

2007-03-10T04:03:00.000-08:00

När jag vaknade idag var klockan strax innan åtta, Claes hade smugit upp och gått ut med hunden, i ett svagt lätt medvetslöst ögonblick har jag för mig att jag hörde dörren och kopplet imorse men sen har jag nog försvunnit in i kuddens sköna dröm land.
När jag väl kom upp och drog upp rullgardinen slog solen emot mig och försatte mig i en kort tillfällig chock. Jag hade nästan glömt hur den ser ut och hur den kändes på morgonen, eller överhuvudtaget faktiskt.
Humöret sköt genast itopp och det var lätt om hjärtat som jag tassade ut och tog tidningen, satte på kaffet och slog mig ner vid köksbordet för att avnjuta båda ovanstående morgon njutningar.
Efter frukosten gav sig Claes iväg, han skulle in till Malmö idag och gå på filmfestivalen med en av sina gamla elever från skolan där han jobbar. Något som han gör enbarat för att han vill, det rör lite att han gör det på en av sina lediga dagar tycker jag.
Jag fick ett video samtal för en stund sedan från just filmfestivalen där han visade Darth Vader och några andra från Star Wars gänget, Alexander blev givietvis helt till sig och lyrisk. Tänk att dom filmerna fortsätter roa små pojkar än idag..... ja och stora pojkar med förståss.
Jag och Alexander klädde på oss och tog med oss hunden ut i den härliga vårvädret, lill killen cyklade och jag och Modde gick.
En lång underbar vårprommenad längs med havet i en och en halv timma och med massor av frisk luft senare sitter jag nu här vid datorn och plitar ner några rader.
Kan tala om att blommorna för idag är , lila krokusar i mängder, snödroppar, vintergäck och påskliljor i gräsmattor och olika rabatter. Tulpanblad som sticker upp lite här och var så visst känns det att våren är på väg med storm steg, än är det väl lite väl tidigt att ropa hej än men man blir ju fylld av förväntningar och hopp eller hur.
Med det härliga vårvädret kommer ute dagar och med det blir det svårare för envisa baciller att överleva och få behålla sitt grepp och stackare som Alexander.
Så idag ska jag bara gå omkring och njuta tror jag, titta över hustaken här i gamla stan och känna hur våren är på väg!
Njut och sola näsan lite, ikväll är det musik festivalen. Jag håller stenhårt på Andreas Johnsson, även om jag har svaga misstankar på att The Ark kan ta hem det hela så håller jag på Andreas i alla fall.
Vi hörs!!

Same same but diffrent

2007-03-09T01:43:00.001-08:00

Jaha, så har man som så många andra gett upp om msn live spaces och flyttat hit, vilket jag inte gör med någon större skräck eller någon pirrning i magen som är något speciellt. Vilket jag trodde att jag skulle få, jag gillar det som är "som vanligt" det där gamla inkörda hederliga och det som man kan och är van vid.
Kalla mig gärna lite lätt omodern för det är jag, jag är fullt medveten om det. Men jag förstår ändå inte varför man ska överge något som funkar suveränt och som är till full tillfredsställelse.
Ja nu var ju inte det gamla spacet det så därför så har jag gett mig iväg därifrån, vilket resulterar i den här nya bloggen.
Med en ny blogg kommer en massa nya inställningar och massor av saker att lära sig. Som jag kanske inte alls är sugen på att sitta med så här i början. Min främsta förutsättning är att få komma igång lite med mitt bloggande igen som så plötsligt fick ett abrupt slut i den gamla.
Först pga att lusten helt enkelt inte infann sig och när den väl gjorde det så kom jag inte in där, efter många om och men och prövningar kom jag in på min sida. Men då låste sig hela datorn och blev helt svart i slutänden, flertalet samtal till supporter och hysteriska bryt om att man helt pajjat datorn utbröt och det var i den vevan som jag svor för mig själv att aldrig mer använda den sidan.
Så här är jag nu, same same but diffrent.

Mycket har hänt sen sist, men ändå inte. Tack vare msn chat har jag hållt kontakten med bla Eva som är en super bloggare, kvinnan som kan skriva flera mil och ändå behålla intresset och greppet om läsaren. Inte undra på att jag siktar på att se henne på nobels litteratur nominerings lista framöver. Vi har en del funderingar angående den middagen, men det är nog inte några funderingar som lämpar sig här...
Här hemma har vi mer eller mindre haft en konstant sjukstuga. Alexander har haft en maximal otur det här året och varit mer eller mindre sjuk nästan hela terminen. Max längd i skolan i sträck var en vecka....
Det har varit långdragen lunginflammation, halsfluss, förkylning, virus, migrän och nu igen ett märkligt virus som yttrar sig i feber, hals ont och nästäppa. Igår natt hade vi dessutom ett blodbad här hemma.
För flera år sedan blev han bränd i båda näsborrarna eftersom han blödde näsblod så himla lätt och så ofta, det kom från ingenstans och slutade inte före 20 minuter. Det var inte några droppar helller utan det rann, i en häftig hastighet och kunde komma precis när som helst.
Det blev ju så klart ett stort problem för när det väl hände så var det ju inte alls lätt att få stopp på och krävde tid och en massa papper, spungostan, olja och nässpray.
Men efter att dom bränt hans kärl i näsan blev det bra, han har blödit några få gånger sedan dess men inget allvarligare än att man fixat det snabbare och lättare än innan. Tills igår natt.

Jag kom isäng sent, över halv ett och somnade därefter. Klockan 02.21 väcktes jag av en liten röst och urskiljde en liten figur i dörröppningen som sa:
-Mamma det blöder jätte mycket.
Med dom orden försvann han ut ur sovrummet och in mot toaletten. Med dom berömda mamma generna på helspänn var jag uppe ur sängen och i kläder inom loppet av ett par sekunder, tankarna på var och vad det var som blödde susade igenom blixtsnabbt och innan jag var inne i badrummet jag med hade jag halvvägs slagit 112 i tanken.
Så när jag kom in i badrummet och såg ner i handfatet, han stod lutad över, såg jag knappt den vita emaljen. Där var illrött och svart mörkt blod, och det rann i en hög hastighet ner i avloppet hela tiden. Hans händer var kladdiga och blodiga, pyjamas tröjan likaså och halva ansiktet. Ja det såg ut som om man slaktat något i vårt badrum helt enkelt.
Så det var bara att börja repa papper och leta fram olja och nässpray, spungostanen var helslut och eftersom han slutat blöda på det där sättet var det inget som jag tänkt på att ha hemma.
Så i dryga 21 minuter stod vi i badrummet och försökte stoppa blödningen.
Sen fick han krypa ner hos oss i våran säng, på en stor handduk och med en annan handduk bredvid sig...
När jag på morgonen bytte hans lakan och torkade golv, trappa och mattor förstod jag inte hur han kunde hålla sig så lugn, för där var ju massor av blod. Han hade tydligen vaknat av att det var blött i sängen och trott att han nyst i sömnen och att det var därför, så han tände sin lilla lampa vid sängen och såg att det var blod, så då traskade han helt enkelt ur sängen. Höll med händerna under hakan och näsan och gick in till oss och kallade innan han försvann in i badrummet. Det tyckte jag var duktigt, för att vara 8 år och mitt i natten så var han duktig, och vilken tur att han vaknade....
Denna dagen ska vi ägna åt absolut inte ett dugg, bara ta det lugnt och vila, städa lite och så där men bara njuta av våren som är på väg. Och imorgon är det helg, på riktigt!
Njut av våren, vi hörs!!